söndag 4 januari 2009

En fortsatt tillväxt - del ett

Vi har i miljö- och finanskrisens efterdyningar sett en attack mot idéerna om att fortsatt tillväxt är bra och önskvärd. Kritiken har främst kommit från miljövänstern, här exemplifierade av de Malthusianska domedagsprofeterna Birger Schlaug och Christer Sanne, och består av två delar som händelsevis har samma lösning (enligt dem).
  • Det filosofiska argumentet att vi nu uppnåt en sån levnadsstandard att framtida tillväxt skall vara till för att "utveckla våra liv, vår kultur och vår förmåga att engagera oss i medmänniskor i stället för i prylar".
  • Det resursmässiga argumentet att "Konsumtionen har ett tak i en ändlig värld".

Det första argumentet har upprepade gånger bemötts av exempelvis Jonas Frycklund , Johan Norberg och nu senast Johan Ingerö så därför tar jag mig an det andra - i en anda av science fiction men som ändock har sin basis i vetenskap.

Naturligtvis är solsystemet det första steget att ta för en civilisation som vill bevara sin planet, men vad finns det då för råvaror att tillgå? Hållplats nummer ett är väl kanske inte metallernas mecka, men däremot finns det material som underlättar vidare färd, vattenis har en hel räcka användingsområden utöver dricksvatten och dessutom finns det mängder av helium3 som är ett väldigt effektivt fusionsbränsle. Ett kort hopp bort (nåja) finner vi de första s.k "Near-Earth Asteroids" - de enklaste och närmsta objekt där man kan bedriva gruvdrift. Då det är såpass dyrt att flytta material från jorden till rymden (i storleksordningen tiotusentals kronor per kilo) så är det faktiskt inte så tokigt och olönsamt projekt som det låter, även om man bryter exakt samma saker på dessa asteroider som på jorden.

Ok, så vi fixar några asteroider, små stenblock som det där räcker väl inte långt? Tvärtemot vad man kan tro så finns det i bara några få av de större asteroiderna tillräckligt med järn och nickel som motsvarar några miljoner årsproduktioner av vad vi producerar idag. Faktum är att det i solsystemet finns så mycket råmaterial att forskare har satt gränser för populationen inom solsystemet till allt mellan 30000 gånger vad jorden kan försörja, upp till den bisarra mängden 10^16 (tio triljarder antar jag).

I denna Schlaugska pinovärld kan vi hamna om vi fortsätter expandera utåt med redan existerande teknologier, underbart lovande tycker jag, och då kan vi dessutom sätta av jorden som nationalpark! I nästa avsnitt tittar vi på några lösningar som lutar mer åt sci-fi hållet, men som om de blir verklighet totalt kan ändra vår värld.

"We need to take command of the solar system to gain that wealth, and to escape the sea of paper our government is becoming, and for some decent chance of stopping a Dinosaur Killer asteroid."

Rekommenderad läsning:

The Land of the Free
Larry Niven - Ringworld
John S. Lewis - Mining The Sky: Untold Riches From The Asteroids, Comets, And Planets
Bob Zubrin - Entering Space: Creating a Spacefaring Civilization

1 kommentar:

pecanpaj sa...

Det blir lätt lite språkförbistring i sådana här diskussioner, men ökad konsumtion behöver inte nödvändigtvis innebära ökad åtgång av allsköns råvaror. Det finns ju även tjänstekonsumtion.

När det gäller tillväxt (som vänstern så ofta verkar vara emot) är det viktigt att poängtera att ett lands bruttonationalprodukt, BNP (vilket är det som brukar åsyftas) kan sägas bestämmas av två enkla saker:
1: Antalet arbetade timmar (h)
2: Vad varje timme ger för förädlingsvärde (produktiviteten)

Dvs BNP = h*produktivitet

När det gäller h så bestäms detta bland annat av befolkningens storlek, skattesatser, lagstiftning, befolkningens preferenser.

När det gäller produktiviteten är det i grunden mänskliga innovationer som avgör produktiviteten. Fler maskiner gör varje timme mer "produktiv", precis som stordriftsfördelar bidrar, men bättre idéer om hur arbetet ska organiseras, hur produkterna skall utformas, hur material _sparas_, leder även det till större förädlingsvärde per timme. Bättre och smartare sätt att organisera staten bidrar förstås även det.

Vänstern och miljövänstern borde inte komma undan med sina ord att de vill stoppa tillväxten, åtminstone inte utan att förklara vad de faktiskt menar, inte för att jag sätter något större hopp till de så kallade journalister vi har i landet.

Vad rymden anbelangar är jag, precis som alla andra människovänner, för en snar och omedelbar kolonisation.