Israel vs Hamas

Jag finner Israelfrågan enastående tråkig, men kan ändå (som alltid) rekommendera landets vassaste ledarkrönikör Per T Ohlsson som idag skriver om den pågående konflikten mellan Israel och islamisterna i Hamas. För att sammanfatta min ståndpunkt kan man säga att i princip oavsett vad Israel gör har jag mer sympati för dem än för en misogyn, sexualfientlig, totalitär och islamistisk rörelse som Hamas.

Världens sämsta polis, eller världens sämsta lögnare

SDS skriver: 

"Trots skärpta lagar mot sex- och människohandel har det blivit lättare att köpa och sälja kvinnor i Sverige. Flera hundra utländska kvinnor stängs varje år in i lägenheter och hotellrum. Många av dem tvingas till prostitution."

"År 2007 lagfördes 85 personer för sexköp, 18 för koppleri, fem för grovt koppleri och två för människohandel."

Av dessa citat kan man dra följande slutsatser, antingen är polisen fullkomligt inkompetent och att sexköpslagen motverkar sitt syfte, eller så ljugs det grovt om antal traficking-fall. Eller så är båda förklaringarna riktiga.

Polisen vill dock förklara det med att:

 "– De som ägnar sig åt människohandel och grovt koppleri riskerar fängelse i upp till tio år. Men domstolarnas praxis ligger på två–fyra år. Det är inte bra, säger Glenn Nilsson och tillägger:
– Straffvärdet har ju betydelse för hur mycket resurser polisen lägger ner."

Två-fyra år i praktiken och 10 år max är alltså inte tillräckligt för att  prioritera dessa brott, skall man dra den logiken till sin spets så prioriterar polisen egentligen enbart grovt narkotikabrott och mord.

Sanningen är nog att polisen hittar få fall av trafficking för sexuella ändamål helt enkelt därför att det är ovanligt, att majoriteten av dessa utländska sexarbetare mycket väl vet vad de ger sig in innan de reser utomlands, något som dokumenterats väl av t.ex Laura Agustin. Alltså har de inget intresse av att vittna i några rättegångar, utan återvänder istället ofta tillbaka till landet där de blev "räddade" (de blev ju raskt deporterade efter räddningen). Läs gärna mer hos LouiseP.

Bild tagen från Laura's blog, som visar konsekvenser för de Burmesiska sexarbetare som blir "hjälpta" i Thailand.

Vår första klara seger

Det blir lite trist att ständigt kritisera alla myndigheter och politiker, så nu när Vägverket bestämmer sig för att dra tillbaka sitt förslag om en medelhastighetsdatabas är det väldigt välkommet. Det som är extra glädjande är att det är FRA-debatten som påverkat myndigheten, är detta "vår" första klara seger i kampen mot övervakningssamhället?

Vägverket har nu också bestämt sig för att permanenta sina variabla fartskyltar, och om man nu skall satsa stora summor på trafikövervakning så tror jag mer på dessa skyltar som anpassas till rådande väglag och trafik, än på de fartkameror som blinkar oavsett om det är klockan 05 en sommarmorgon eller klockan 16.30 en halkig vintervardag.

Rökningsdöden

Går det att se det gällande rökförbudet på våra krogar som ett upprätthållande av äganderätten? Det vill säga att äganderätten i detta fall skulle likställas med rätten till ren luft runt omkring den egna personen? Någonting som man kanske traditionellt har sett som en allmänning. Med utgångspunkt från detta synsätt genomför faktiskt staten en av sina grunduppgifter genom rökförbudet, nämligen att upprätthålla äganderätten.

Ovanstående debatt har förts fram och tillbaka, senast till viss del i kommentatorsfältet till denna bloggpost hos Blogge, som egentligen behandlar något helt annat.

Personligen är frågan kring rökningens vara eller icke vara på krogen ett debattämne jag helst låter bero, då jag inte röker, och uppskattar att komma hem efter en krogrunda utan att stinka rök, varför rökförbudet gärna får vara kvar.

Ideologiskt är dock frågan betydligt mer intressant, framförallt eftersom det är en principiell fråga som kan få många, som annars vidlyftigt spänner sina liberala vinger, att krysta ur sig moralistiska floskler och rakryggat ställa sig bakom förbudet. Och för att besvara min egen fråga:

Från ett rättighetsperspektiv går det inte att motivera rökförbudet. Vill man vara intellektuellt hederlig går det däremot att motivera förbudet utifrån:

• konsekvensetisk grund, dvs. rökning på krogen leder till negativa effekter (typ ökade hälso- och sjukvårds kostnader).
  
• ren subjektivism, dvs. jag anser att rökning är äckligt och därför bör det förbjudas (intar man denna position kan man på goda grunder kallas fascist).

Ett ytterligare argument, som möjligtvis kan anses intellektuellt men knappast hederligt, är att rökning på något sätt degraderar ”folksjälen” och hotar ”våra traditioner”. Men sånt nationalkonservativt trams håller vi ju inte på med.

Ideologiskt och intellektuellt går det helt enkelt inte att finna något som helst hållbart argument, för att motivera rökförbudets fortsatta existens.

Sanning, inte vidskepelse behövs i svenska skolan

I ett debattinlägg skriver bloggaren Clara Lindström "Det är absurt att ateismen är normen i samhället och att naturvetenskapen anses vara det enda sanna". Ett så starkt och uppenbart provocerande påstående fångar genast min uppmärksamhet, inte minst i ljuset av att det just är religion som tycks vara den underliggande orsaken till många av världens blodigaste konflikter. I skrivande stund är t ex Israel-Palestina-frågan högst aktuell. Djupt troende av olika religioner kan ej komma överens och allt för ofta är det heliga landområden och platser som står i konfliktens centrum. När man läser vidare i debattinlägget inser man dock ganska snart att Clara Lindström inte har så mycket "kött på benen". Det hon tycks förespråka är fullständig, villkorslös moralisk och kulturell relativism.

"Det är absurt att ateismen är normen i samhället och att naturvetenskapen anses vara det enda sanna och objektiva sättet att studera omvärlden på. Naturvetenskapen erbjuder inte den absoluta sanningen. Naturvetenskapliga upptäckter är bara ett sätt att betrakta och undersöka världen på. Filosofi och religion erbjuder andra vägar. Problemet är när ett tankesätt får företräde framför alla andra. Tidigare hade kyrkan den positionen, men nu är naturvetenskapen i dess ställe. Ingen av dem kan göra anspråk på att vara just objektiv."

"Många humanister menar att tron ska vara en privatsak och att religionen inte ska blandas med politiken. Men sådana tankegångar är obegripliga för mig. Politik är i sig själv ingenting. Politik är summan av vad människor tycker, tror och hoppas vare sig de är religiösa eller ej."

"Ateism är bara en livsåskådning bland många andra. Och perspektivet man måste ha, är att religiösa människor är i absolut majoritet på jorden."

Kan man utifrån dessa påståenden dra slutsatsen att om vi om säg, 50 år har en majoritet ateister på jorden så kommer Clara Lindström ändra uppfattning och trogen sin relativistiska livsåskådning förespråka ateism och sekulära skolor istället? Hon verkar ju fästa största vikt vid majoritetsåsikter (dock skulle jag ifrågasätta huruvida majoriteten i Sverige, som hon påstår, är religiösa). Och om politik bara är lösryckt tyckande, varför ska vi ens ha demokrati? Om det inte finns några sanningar så är väl en diktator som Stalin eller Saddam Hussein lika bra? Denna extrema form av skeptisism som Clara Lindström uttrycker omöjliggör i princip all filosofisk, moralisk eller politisk diskussion. Detta är självklart något filosofer funderat på i tusentals år, från t ex Socrates och Platon till mer moderna existentialister som Nietzsche och Sartre. Om man drar relativismen till sin spets kan man inte säga något om något, allt är relativt, logiken existerar ej och debattinlägg i Expressen är bara subjektiva åsikter som varken är rätt eller fel. Jag undrar om denna (oundvikliga) slutsats verkligen är något som Clara Lindström skulle ställa sig bakom.

Det är alldeles korrekt att vetenskapen inte erbjuder "den absoluta sanningen" men det betyder knappast att vi ska förkasta den till förmån för säg, astrologi eller att vi bör besöka en homeopat istället för en läkare när vi blir sjuka. Det Clara Lindström missar här är en distinktion mellan "absolut 100%ig säkerhet" och "sanning" (certainty vs truth). Att jorden är rund eller att solen går upp i öst är sant, men det är inte 100% säkert att det händer imorgon. Ett experiment på CERN kanske skapar ett svart hål som slukar jorden eller så kanske onda rymdvarelser kommer och förgör hela solsystemet. Poängen är vi visst kan diskutera objektiva sanningar, även om vi kanske aldrig kan verifiera dem med 100% säkerhet. Vi existerar, jorden existerar, hundar kan inte flyga och människor ogillar att lida. I alla civiliserade samhällen är t ex godtyckligt mord av oskyldiga eller tortyr av småbarn moraliskt fel och förbjudet, detta oavsett om gudarna som dyrkas tar sin form i solen, månen, kossan eller den snälla skäggfarbrorn uppe bland molnen. Detta är exempel på att vi kan komma fram till moraliska sanningar helt fristående från religion. Varför inte försöka bygga upp samhället på principer vi alla, oavsett kultur, kan enas om istället för att sätta vår tillit till en gammal bok som av vissa (helt utan vetenskapliga belägg) påstås vara dikterad av gud?

Självklart kan man inte avvisa alla religiösa budskap som trams eller falskheter. Jesus är troligen en mycket bra förebild, givet att man separerar hans moraliska värderingar från mystisism och annat onödigt, religiöst bagage man får med i bibeln (något som t ex Thomas Jefferson försökt med på 1700talet). Vi är i vår moderna värld högst kapabla att göra det rätta, men inte för att det som är gott "ligger i guds karaktär" utan snarare på rationella och logiska grunder, t ex utilitaristiska eller kantianska sådana. Man kan också fråga sig varför just det kristna perspektivet ska representeras i skolan. Är inte det muslimska, buddhistiska eller scientologiska perspektivet minst lika viktigt, lika sant? Detta får vi tyvärr inget svar på i debattinlägget.

Det är dags att sluta uppfostra barn till att bokstavligen tro på tomtar, troll, brinnande talande buskar och mytiska gudafigurer. Detta bör vara föräldrars såväl som skolans uppgift.

En fortsatt tillväxt - del ett

Vi har i miljö- och finanskrisens efterdyningar sett en attack mot idéerna om att fortsatt tillväxt är bra och önskvärd. Kritiken har främst kommit från miljövänstern, här exemplifierade av de Malthusianska domedagsprofeterna Birger Schlaug och Christer Sanne, och består av två delar som händelsevis har samma lösning (enligt dem).

• Det filosofiska argumentet att vi nu uppnåt en sån levnadsstandard att framtida tillväxt skall vara till för att "utveckla våra liv, vår kultur och vår förmåga att engagera oss i medmänniskor i stället för i prylar".
• Det resursmässiga argumentet att "Konsumtionen har ett tak i en ändlig värld".

Det första argumentet har upprepade gånger bemötts av exempelvis Jonas Frycklund , Johan Norberg och nu senast Johan Ingerö så därför tar jag mig an det andra - i en anda av science fiction men som ändock har sin basis i vetenskap.

Naturligtvis är solsystemet det första steget att ta för en civilisation som vill bevara sin planet, men vad finns det då för råvaror att tillgå? Hållplats nummer ett är väl kanske inte metallernas mecka, men däremot finns det material som underlättar vidare färd, vattenis har en hel räcka användingsområden utöver dricksvatten och dessutom finns det mängder av helium3 som är ett väldigt effektivt fusionsbränsle. Ett kort hopp bort (nåja) finner vi de första s.k "Near-Earth Asteroids" - de enklaste och närmsta objekt där man kan bedriva gruvdrift. Då det är såpass dyrt att flytta material från jorden till rymden (i storleksordningen tiotusentals kronor per kilo) så är det faktiskt inte så tokigt och olönsamt projekt som det låter, även om man bryter exakt samma saker på dessa asteroider som på jorden.

Ok, så vi fixar några asteroider, små stenblock som det där räcker väl inte långt? Tvärtemot vad man kan tro så finns det i bara några få av de större asteroiderna tillräckligt med järn och nickel som motsvarar några miljoner årsproduktioner av vad vi producerar idag. Faktum är att det i solsystemet finns så mycket råmaterial att forskare har satt gränser för populationen inom solsystemet till allt mellan 30000 gånger vad jorden kan försörja, upp till den bisarra mängden 10^16 (tio triljarder antar jag).

I denna Schlaugska pinovärld kan vi hamna om vi fortsätter expandera utåt med redan existerande teknologier, underbart lovande tycker jag, och då kan vi dessutom sätta av jorden som nationalpark! I nästa avsnitt tittar vi på några lösningar som lutar mer åt sci-fi hållet, men som om de blir verklighet totalt kan ändra vår värld.

"We need to take command of the solar system to gain that wealth, and to escape the sea of paper our government is becoming, and for some decent chance of stopping a Dinosaur Killer asteroid."

Rekommenderad läsning:

The Land of the Free
Larry Niven - Ringworld
John S. Lewis - Mining The Sky: Untold Riches From The Asteroids, Comets, And Planets
Bob Zubrin - Entering Space: Creating a Spacefaring Civilization