Per T on America

Ikväll höll Timbro en liten sammankomst om USA, den amerikanska drömmen och vart landet är på väg.

Janerik Larsson från Svenskt Näringsliv, USA-kännare sen 60talet, har skrivit en liten bok om USAs framtid som ekonomisk och politisk stormakt, och vad som driver landet. Larsson nämnde Schlesinger och hans teori om politiska cykler, mellan höger och vänster, i kombination med en obändig optimism, som två skäl till USAs storhet. Han hävdade, tvärtemot vad vissa anser, att dessa cykler kommer att fortgå, om än möjligen med kortare intervaller än de 30 år som Schlesinger identifierat.

Per T Ohlsson drev två huvudteser, att pendeln de senaste 30 åren har fastnat i ett högerläge, med endast korta ryck åt vänster, därigenom kommer den dynamik som drivits av rörelsen mellan radikalt och konservativt att gå förlorad. Går dynamiken förlorad så kommer USA att stagnera, och istället för att USA ses som föregångsland för ekonomisk och politisk utveckling, så kommer Kina visa att det går minst lika bra att nå välstånd med en kapitalistisk diktatur. Detta är naturligtvis en oroväckande framtid för de av oss som tror på den fria människan, however, Janerik Larsson höll inte med (naturligt då han precis skrivit en bok om att pendelrörelsen inte avstannat), och jämförde med de tuffa åren på 60talet då raskravallerna härjade som mest, klarade USA av det klarar de av rabiata högerpropagandister också.

En annan sak Ohlsson nämnde som han var orolig för var att det nu var möjligt för folk att leva i en medievärld helt formad av den politiska åskådning man har, från TV och kyrka till internet, där all input bekräftar och förstärker det man redan "vet". Detta kan på sikt, enligt Ohlsson, leda till att extremismen för första gången någonsin får ett reellt inflytande på landet, något som tidigare stoppats av domstolarna, men som tydligen inte skulle ske denna gången, då 30 års utnämningar av högern lett till att också domstolsväsendet förskjutits.

Nu delar jag inte riktigt Ohlssons pessimism, bubblifieringen på nätet förekommer mycket riktigt, men å andra sidan finns det oändligt med platser där idéerna bryts mot varandra, från Google News till Wikipedia, till sociala nätverkssiter som Facebook där de allra flesta känner någon från motståndarlägret. En värld på internet där avstånden är noll bäddar rimligen för ett större kalejdoskop av åsikter, än en värld som består av familj, kyrka och landsortstidningen.

För övrigt, Per T var lika beläst och kunnig när han talade som han är i sina artiklar på SDS, och även om man inte håller med honom i allt så inger han en respekt som åtminstone inga svenska politiker gör.

En sista reflektion, det var trist att se att det bara fanns ett 10tal personer som var under 60 på plats, Johanna Nylander såg jag, Peter Wolodarski (diskad då han säkert är där i jobbets vägnar) också, men i övrigt mycket tunnsått. Är intresset för politik och samhälle verkligen så jävla dåligt i Sverige idag, eller är det helt enkelt så att jag som 30+ inte inser att politik numera diskuteras enbart på nätet?