Den naturliga rätten att fildela

Med internets intåg har kopiering och spridning av musik blivigt en barnlek. Mormor och morfar kan, efter lite vägledning, ge sig ut på nätet och ladda ner de mesta inom etablerad musik, film och programvara. Är teknikens framgång ett giltigt eller rent av helt avgörande argument för hur vi bör hantera fildelningsfrågan? Är det ett tillräckligt starkt skäl för att vi bör avkriminalisera denna verksamhet helt? I en uppmärksammad bloggpost skriver Rikard Bergsten, en uppfinnare, att varken upphovsrätt eller patent är s k naturliga rättigheter.

Det naturliga tillståndet är att människor är fria att kopiera varandras lösningar så att var generation ställer sig på axlarna på den förra och på så sätt för utvecklingen framåt.

Dock går han sedan vidare till att försvara så väl patent som upphovsrätt (även om han vill ha en kortare livslängd, 10 år). Jag vill helst undvika att öppna denna "can of worms" men den fria fildelningens förespråkare hävdar ofta att spridning av information och kultur just är en naturlig rättighet och alla människor bör således få dela med sig fritt. Naturliga rättigheter definieras ofta som självklara, moraliska regler och likställs t ex med mänskliga rättigheter. Men att gratis få lyssna på Metallica eller se den senaste Harry Potter-filmen kan väl knappast ses som en mänsklig rättighet? 1600-talsfilosofen John Locke hävdade att när man blandar arbete med något man äger har man även fullständig äganderätt över slutprodukten. Den relevanta skillnaden här är att produkten man framställer är väldigt lätt för andra att kopiera och att original"exemplaret" ej blir förstört.

Det hela kan kanske bäst illustreras med ett konkret exempel. Rikard Bergsten nämner att hans väns vän kunde spela in en framgångsrik skiva för ca 40,000kr. Detta är beloppet vi har att röra oss med.

Exempel1: Jag bestämmer mig för att bygga en egen motorcykel i mitt garage. Jag köper nödvändiga verktyg och diverse rå-komponenter och spenderar sex månader på att slipa, svetsa, mecka, skruva ihop och lacka en fin motorcykel. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.

Exempel2: Jag bestämmer mig för att spela in en egen skiva i mitt garage. Jag köper nödvändig utrustning som mixerbord, instrument, mikrofoner, en dator och annat som jag kan behöva. Jag spenderar sex månader på att spela in skivan och på att mixa och editera allt så det låter bra. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.

I Exempel1 är det moraliskt fel av grannen att komma över och göra saker med min motorcykel utan mitt samtycke, att provköra den medan jag sover så väl som att stjäla den. Endast jag har rätt att bestämma vad som händer med motorcykeln. I Exempel2 bjuder jag in grannen till mitt garage så att han ska få provlyssna skivan. I hemlighet har han gömt en bandspelare i fickan och spelar in min musik, som han sedan lägger ut på internet, för hela världen att ta del av. Vissa hävdar att det är moraliskt riktigt eller rent av beundransvärt att kopiera och sprida musikverket på detta sätt.

Verkar detta rimligt och rättvist, ur skaparens perspektiv? Den enda relevanta skillnaden jag kan finna är att det är betydligt mycket enklare att ta för sig av (den lockeianska) frukten av arbetet i Exempel2. Fildelning över internet är så otroligt smidigt att människor helt enkelt inte kan låta bli. Men bara för att något är enkelt att göra behöver väl inte automatiskt innebära att det är rätt och riktigt på samma gång? Det spelar ingen roll om jag inte tjänar några pengar på det, skadan har ju ändå redan skett. Här kan man kanske vika in att spridningen av musikverk kommer så många fler människor till glädje och nytta - upphovsrättsinnehavarens intressen får vika sig - andras nytta överträffar dennes eventuella lidande. Detta synsätt håller inte. Vi skulle kunna stjäla den nybyggda, custom-made-motorcykeln och sälja den till säg, en samlare för 500,000kr. Sen skulle vi kunna skänka pengarna till välgörenhet, kanske till svältande barn i Afrika. Så fungerar dock inte samhället. På demokratisk väg har vi fastställt att stöld är fel och få skulle nog hävda annat.

Om man vill verka för fri fildelning tycker jag att man bör driva argumentet till sin spets, som jag här försöker göra. Man kan inte bara säga att "Hollywood har ju redan mer pengar än de kan spendera" eller "Metallica är ju miljonärer för guds skull! Klart de inte lider om deras senaste skiva inte drar in några pengar." För ingen förespråkar väl att vi bara delar med oss av det som redan kända, etablerade och rika artister skapat? Vad jag efterlyser är helt enkelt att den dedikerade piraten och upphovsrättsmotståndaren ställer sig upp, ser musikskaparen i Exempel2 ovan i ögonen och säger: "Tyvärr, du ska inte få chansen att sälja dina låtar till ett skivbolag som garanterat kommer ta ut ockerpris för dem. Jag och samhället tar oss härmed rätten att kopiera ditt verk, att använda, spela upp och sprida det på vilket sätt det än oss behagar."

Upphovsrätt och patent är för övrigt två sidor av samma mynt. Någon lägger ner stor möda och besvär (ofta under en längre tidperiod) på att utveckla en idé som andra gillar så pass mycket att de är villiga att betala för den. Skillnaden är att musikern skapar kulturellt nöje och njutning medan uppfinnaren typiskt skapar någon praktisk produkt som underlättar våra liv på andra sätt. Båda har dock i princip samma mål: de vill att människor ska få ett bättre och bekvämare liv när de använder deras produkt (för varför skulle de annars köpa produkten i fråga?).

Men grundfrågan är kanske felställd. Borde vi inte fråga oss: kan artister överleva utan upphovsrätt? Kan de leva på konsertintäkter, frivilliga donationer, sponsorskap och annat? Mycket möjligt. Detta är i min mening en mycket viktig empirisk fråga men inte något som bör tas för givet. Dock finns det ju faktiskt flera exempel på hur gratisalternativ fungerar bra eller rent av bättre än kommersiella motsvarigheter. Wikipedia är ett utmärkt sådant och diverse open source-programvara är ett annat. Kan musikskapande fortleva under motsvarande former? Har tiden kommit för att förvisa John Locke till samma isolerade, tropiska ö som hans nutida namne i serien Lost fastnat på?