Svenska lögner

I ett modigt reportage avslöjar Expressens Natalia Kazmierska de svenska lögnerna om trafficking och EU-politikernas sexköp i Strasbourg. Expressen har helt enkelt undersökt de påstående som helt oemotsagt fått florera i svensk media och svensk politik om busslaster av sexslavar som skeppas in när det är session i Strasbourg. Polisen, sexsäljarna, politikerna har tillfrågats om förekomsten av politikersexköp och ökande sexhandel, med resultatet att reportern har svårigheter att hitta ett enda fall.

När våra politiker konfronteras av uppgifterna låter det såhär:

 Carl Schlyter.
- Jag har hört om hur östeuropeiska maffian plockar upp kvinnorna i mercedesbilar bakom katedralen på nätterna, och tar pengarna de tjänat.

Maria Robsahm, före detta Carlshamre, är också övertygad om att sexryktena stämmer. Vid ett tillfälle ska hennes manliga kolleger i den liberala partigruppen ha sagt att "prostitution inte är något problem" berättar hon.
Hur bevisar man att det inte bara handlar om rykten?
- Alla vet att det är så. Du kan fråga vem som helst.

Eva-Britt Svensson erkänner att hon själv egentligen aldrig har sett sexhandeln i verkligheten - men berättar om ett cocktailparty där någon antytt att en fru till en EU-anställd såg ut som en prostituerad.

Charlotte Cederschiöld:
- Det är äldre manliga parlamentariker som glatt kommer i sina bilar med påtagligt yngre flickor, 20-åringar som ser ut att jobba i den branschen, säger hon.

Det alltså hörsägen, ryktesspridning och bisarra tolkningar som får svenska politiker att agera mot sexhandeln, inte tillstymmelse av vetenskap eller eftertanke. Robsahm och Eva-Britt Svensson vet vi är förblindade av sin ideologi, medan de andra antagligen inte vågar säga emot av rädsla att bli utmålade som prostitutionsförespråkare eller ännu värre, sexköpare.

Nå, varför säljer då dessa tjejer sex i Strasbourg om inte efterfrågan från feta europeiska mangrispolitiker är orsaken?

Som en av de sexsäljande kvinnorna säger:
- Skriv inte att vi är sexgalningar. Det finns inga jobb hemma, och inga pengar att tjäna. Vi har inte haft det så lätt.

Det rör sig helt enkelt om migrantarbetare som ser en chans att förtjäna ett uppehälle som är omöjligt i sitt hemland, precis samma sak som drivit migrantströmmar i tusentals år. Antingen hjälper man dessa kvinnor genom göra deras jobb så säkert som möjligt, med erbjudande om hjälp om de far illa eller vill sluta, eller så förbjuder och undertrycker vi sexhandeln, med följd att dessa kvinnor situation blir än värre, och att den organiserade brottsligheten göds.

Via Projo