Sluta läsa mellan, under, efter raderna

Det har troligen varit omöjligt för någon att undgå den senaste veckans debatt kring Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons omtalade artikel i Aftonbladet. Tyvärr missar de flesta som kommenterat eller uttalat sig om artikeln poängen. Ibland känns det rent av som att de inte ens läst den. Istället scrollar de till sista stycket, läser en mening och utbrister "Aha! jag visste det! Sverigedemokraterna visar sitt sanna ansikte!". Själv tycker jag artikeln är välskriven och om inte annat så väcker den välbehövlig debatt i viktig fråga.

Till att börja med, två saker. För det första så är artikeln full av faktafel men det har ju många redan visat, t ex SvD. För det andra så genomsyras delar av artikeln av "oärlig retorik". Ett exempel är när Åkesson säger "...hot sedan andra världskriget" vilket jag tolkar som att islamiseringen idag är jämförbar med det omedelbara hot som Hitler utgjorde för Europa och för världen, vilket den självklart inte är. Ett annat exempel är hur Åkesson använder de fakta han faktiskt får rätt (37% muslimer mellan 16-24 år föredrar sharialag i England) selektivt, för att få läsaren att tro att påståendena är generella och gäller muslimer i allmänhet.

Dessa (allvarliga) problem åsido så präglas Åkessons debattartikel av öppen, uttrycklig och välbehövlig islamkritik. Denna kritik ställer mig 100% bakom. Det är hög tid för att sluta dalta med världsreligionerna, inte minst med islam. Jag kan endast komma på en anledning till att islam får sådan respekt som det faktiskt får i samhället och i media, nämligen dess storlek. Endast i egenskap av sin storlek kommer det ens på fråga att vi kanske borde tillgodose vissa muslimska krav. "Jomen, det finns faktiskt si och så många miljoner muslimer, de kanske har en poäng då...". Ponera om scientologerna ville att speciella betänkligheter togs av hänsyn till deras religiösa övertygelser. Då skulle nog de flesta dra på mungiporna och avvisa det som trams. Icke så med islam. Ta slöj-frågan som exempel. Vill du bära slöja i affären eller på biblioteket är det självklart helt OK. Men vissa vill bära heltäckande slöja (niqab) i sitt yrkesutövande i skolan eller i vården. Det är väl alldeles uppenbart att en arbetsgivare har rätt att säga ifrån, utan att det för den skull räknas som diskriminering. Om jag kommer till mitt jobb som butiksbiträde med 23 ringar i näsan och spretande punkarfrisyr får jag kallt räkna med att chefen säger ifrån. Eller om jag sätter mig i klassrummet med stor keps och solglasögon. Även om jag på allvar menar att jag gör detta på religiösa grunder! Men nej, islam är som sagt för stort för att behandlas med sunt förnuft.

Religionsfrihet betyder inte frihet från kritik, i alla fall inte enligt min världsbild. Religion i allmänhet kan ofta vara skadligt och islam i synnerhet är en av de "värsta" religionerna. På många håll i världen kränks mänskliga rättigheter, kvinnor förtrycks och samhällsutveckling hämmas, allt i islams namn. Det är väl ganska självklart att vi inte vill se en liknande utveckling i Sverige, inte ens i den mildaste grad? Jag anser att religion hör hemma i den privata sfären. Religion och politiskt beslutsfattande bör hållas isär. Våra skolor och andra publika faciliteter bör förbli sekulära. Vi ska ej heller stympa småpojkar, plåga djur eller införa separata badtider på uttryckligen religiösa grunder. Ska vi göra det anser jag att vi bör vara konsekventa. Hur många utövare behöver jag för att skolan ska säg, sluta servera fisk och morötter? "Jag har en bok här där självaste Gud har diktat ner att fisken är oren och moroten kan uppfattas som fallisk symbol och därför...." Räcker 1000 st? 10,000? En miljon? Eller krävs det rent av en miljard utövare för att mina godtyckliga, medeltida, ofta primitiva och barbariska, förtryckande önskemål tillgodoses?

Det är förstås ej önskvärt att någon muslim ska känna sig personligen påhoppad eller utpekad. Åkesson borde varit tydlig med att det är islamiseringen och inte de enskilda muslimerna som man är orolig för (i alla fall är jag personligen det). Man kan även se det som beklagligt att islamkritiken ska behöva komma från ett litet främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna, men eftersom ingen annan vågar ta tag i denna "politiskt inkorrekta" fråga får man vara glad för att åtminstone Åkesson tar upp den, och väcker nån form av debatt. Jag ser faktiskt inga exempel på "hets" eller påhopp i artikeln. Tvärt om, med (mycket) bättre faktaresearch och aningen nertonad retorik hade artikeln kunnat vara skriven av vilken framstående ateist som helst. Jag misstänker dock att människor har problem med att läsa en text för vad den är, utan de "läser mellan raderna" eller tänker "jomen, Sverigedemokraterna är främlingsfientliga alltså måste de mena si och så". Om Åkesson hade skrivit om rosa, skuttande kaniner med ludna öron skulle säkert flera lyckas tolka det negativt och rasistiskt.

Om det är faktafelen som människor har problem med så förstår jag dem, och håller med. Men om det är själva islam- och religionskritiken och kritiken av det inflytande som islam får i vårt samhälle man vänder sig mot så ställer jag mig 100% bakom Åkesson.

Slutligen så är det inte invandringen som är problemet, utan islamiseringen. Människor bör få röra sig fritt och söka arbete där de vill, och vid behov, söka asyl och skydd i de fall då deras hemland inte kan tillgodose dessa grundläggande behov. Men detta handlade ju inte ens Åkessons artikel om. Om jag själv får "läsa mellan raderna" litet så ser jag det såhär: Åkesson har identifierat ett verkligt problem i samhället. Vad han misslyckats med är att presentera en fungerande, human lösning. Spänningen ligger inte mellan "skumma muslimer från Långtbortistan" och "oss hederliga svenskar". Den ligger snarare mellan religion i allmänhet, islam i synnerhet och vanligt, rimligt, mänskligt sunt förnuft. Om islamiseringen av samhället är vårt största utrikespolitiska hot så är ett främlingsfientligt, nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna det största inrikespolitiska hotet.