Vad nu, tänker ni som läsare, har USA eller Israel implementerat någon ny lag vi inte hört så mycket om? Eller har rent av EU och Sverige tänkt att ta i med nya krafttag mot dagens terrordåd? Nej, det handlar faktiskt inte om religiösa fanatiker eller självmobrdsbombare utan helt enkelt om den nya
IPRED-lagen. Så här i skrivande stund, den 1:a april, har lagen precis trätt i kraft och många är om inte livrädda så i alla fall genuint bekymrade och oroliga över vilka konsekvenser lagen kan komma få på deras hittils högst vardagliga beteende. Om man får tolka ordet lite brett så tycks lagen faktiskt skapa viss terror bland fildelare. För det är inget att sticka under stolen med, väldigt många, i synnerhet unga, fildelar. I olika stor omfattning, olika ofta, men de gör det. Har man den tekniska kunskapen och tillgång till internet så är det minst sagt trivialt att få tag på det mesta olagligt, från musik och film till e-böcker och programvara. Personligen känner jag ingen som haft kunskap och tillgång men
aldrig fildelat, aldrig brutit mot upphovsätten. Det kanske säger mer om min bekantskapskrets än om hur utbredd fildelningen är rent statistiskt. Eller gör det det?
Diskussionen i de chatfora som jag själv vistas i ser ut ungefär så här. Det pratas om att man nog måste börja köra anonymiseringstjänster som relakks, ivacy, iperadator osv, som döljer ens identitiet (ens IP-adress) och på det sättet gör det svårt att spåra användaren. Andra frågar sig om hur säker man är på mindre, privata fildelningsnätverk som DC-hubbar och lösenordsskyddade bittorrent-siter. De tänker något i stil med "äh, jag är nog rätt säker om jag bara tankar lite och från icke-publika källor". Ytterligare andra ger förslag på hur man bör agera om man nu faktiskt åker fast och får ett stämnings- eller skadeståndskrav på sig. T ex att man bör genomdriva hela rättsprocessen - i hopp om att mediebolagen inte har så mycket kött på benen - och få ett fördelsaktigt domstolsbeslut. Några menar t o m att man ska skylla ifrån sig, "det var någon bekant på besök som tankade" eller "grannen fildelade via mitt trådlösa nätverk!".
Något som dock lyser med sin frånvaro i diskussionerna kring den nya lagen är en eftartanke och moralisk omvärdering av vad man faktiskt sysslar med. Har gratis blivit så gott att man inte ens tänker i de banorna över huvud taget? För att vara helt ärlig så är det många som erkänner att de egentligen gör fel efter att man "pressar dem" lite, men de vidhåller ändå bestämt att det självklart inte är lika farligt att bryta mot upphovsrätten som att stjäla fysiska föremål eller begå en rad andra "konventionella" brott. När man frågar en fildelare hur denne ser på det ur en moralisk synvinkel, får man typiskt ett eller ett par standardargument och jag har identifierat fyra av dessa:
1. "Skivbolagen och artisterna har ju så mycket pengar ändå, det gör inget om om jag tankar en film då och då", dvs girighetsargumentet eller Robin Hood-argumentet, man stjäl från de rika och ger till sig själv. Självklart duger inte detta som ett försvar av fildelning. Det är i dagens samhälle inte accepterat att godtyckligt ta från någon, bara för att denne är rik. Även om man inte kan likställa upphovsrättsbrott med vanlig stöld rakt av så orsakar man oftast personen ekonomisk skada och detta är lagligt så väl som moralist förkastligt. Att verka för en rättvisare fördelning av samhällsresurser, genom t ex högre skatter, är OK. Att stjäla är ej OK.
2. Ett annat argument är "Jag gör ingen skada, skulle ändå aldrig köpa filmer eller CD-skivor... fast det är klart, jag kanske skulle gå på bio oftare...". Här inser de flesta snabbt otillräckligheten i sitt argument, men faller då ofta tillbaka på girighetsargumentet. Självklart skulle väldigt många av oss handla fler skivor, gå på bio oftare, använda iTunes, hyra film på SF Anytime osv osv, om de accepterade en skyldighet att inte fildela.
3. Ytterligare ett argument är marknadslanseringsargumentet, "Skivbolagen fattar inte det här, de vet inte hur vi vill ha våra filmer och spel, att vi vill tanka mer online och inte köpa plastdiskar i en affär. Skulle de bara lansera nya köpmetoder så skulle den olagliga fildelningen märkbart minska". Det är möjligt att det stämmer, men åter igen, inget försvar av fildelning. Vi kanske inte gillar det sättet en produkt säljs på, eller formatet eller utseendet eller priset på produkten. Från detta följer knappast att det är rätt att ta produkten i fråga utan betalning.
4. Det fjärde vanliga argumentet för att bryta mot lagen är kulturargumentet, "Ni kan inte tvinga oss att inte fildela, det är så utbrett, det är en hel ungdomskultur, en generationsfråga, det är mediebolagen som måste anpassa sig efter oss, inte tvärt om". Här har eventuellt förespråkarna av detta argument rätt i att det i praktiken blir väldigt svårt att stoppa fildelning. Förutsatt förståss att lagar som IPRED blir mer eller mindre verkningslösa. Är det ett sunt argument? Svaret tycks även här vara ett tydligt nej - man kan inte godtyckligt gå emot de lagar och konventioner vi på demokratisk väg kommit fram till i samhället. Det skulle vara försvarbart om de stred mot grundläggande moraliska principer eller mänskliga rättigheter (tänk mord, folkmord, övervåld osv) men det kan man rimligen anta att upphovsrätt inte gör. I varje fall inte när det gäller saker som film och musik (men kan eventuellt göra det när vi talar om läkemedelspatent och copyright på utbildningslitteratur eller liknande).
79% av unga svenska män är emot lagen och anser att den bör ändras radikalt eller slopas helt. Har de nått den övertygelsen utifrån några djupare filosofiska eller moraliska funderingar kring att lagen ej är rättssäker och att den inskränker på individens privatliv? Eller är det helt enkelt för att de vill fortsätta fildela? Jag måste erkänna att jag tror mer på det senare, vi har vant oss vid "gratis är gott"-principen och vill klänga fast vid den så långt det är möjligt.
Det finns självklart fler argument fildelningens förespråkare kan ta till. Själva lagen
är problematisk. Faktumet att det inte är polisen utan privata intressen som bedriver piratjakten är ett exempel. Att bevisen får bestå av screenshots eller loggar (som är barnsligt enkla att fabricera) är ett annat. Detta säger dock inget om den moraliska skyldigheten att faktiskt efterfölja lagar och sociala konventioner vi på demokratisk väg enats om. Det inser man lätt då man tillämpar principen på andra typer av moral- eller lagbrott. Även om straffet för snatteri eller fortkörning är oproportionerligt grovt, och även om det inte är polisen som jagar förbrytarna, så är detta irrelevant i frågan om vi bör eller inte bör begå brottet i sig.
Vi tycks således ha något som etikfilosofer kallar prima facie-plikt att
inte fildela. Det betyder löst översatt "vid första anblick"-plikt, en moralisk skyldighet, det är så vi bör agera. De argument som jag tagit upp från fildelarsidan är alla otillräckliga och frågan är i princip avgjord. Kritisera gärna IPRED-lagen men bryt ej mot upphovsrätten.
Men stopp och belägg! Är detta verkligen allt man kan säga om IPRED och upphovsrätt? Finns det inte några etiska eller samhällsekonomiska argument som talar
för fildelning? Är kanske kulturargumentet som vi nyss avvisade ett giltigt sådant? Har en av upphovsrättents stora och uttalade motståndare,
Richard Stallman, något att lära oss? Han förespråkar förvisso inte personligen lagbrott, men det bör man kanske göra, utifrån hans argument. Mer om detta i ett uppkommande blogginlägg, där jag ska försöka ge en översiktlig bild av för-argumenten och komma fram till hur vi egentligen bör förhålla oss till dagens upphovsrättslagstiftning. Jag välkomnar gladeligen kommentarer med genomtänkta och starka argument
för fildelning och
för upphovsrättsbrott.
Inlägg
