Hurra! Konkreta trafficking-siffror (or is it?)

Vi liberaler har ofta ifrågasatt de vanligt förekommande traffickingmyterna, t.ex Niklas Dougherty, Laura Augustin och LouiseP

Nu har FN släppt en rapport om trafficking, något som i media rapporteras som att det finns 140k sextraffickingoffer inom EU och att branchen omsätter $3 miljarder. Vi har äntligen lite konkreta siffror att jobba med!

Genast slår vi upp rapporten och hittar stycket där siffrorna finns:

Based on data gathered by UNODC, the total number of victims detected in West and Central Europe was 7,300 in 2006. If about one victim in 20 were detected, the number of trafficking victims in Europe would be around 140,000.
 
To reconcile this with the estimate of the number of sex workers in Europe generally (see Box), about one sex worker in seven would be a trafficking victim. A high figure, but not beyond the realm of possibility.

Research on the period of exploitation suggests a turnover period of two years on average.
This means some 70,000 women would need to be trafficked anually to replace those leaving the market. If there were indeed 140,000 trafficking victims in Europe, they could produce perhaps 50 million sexual services annually.

At €50 per client, this would constitute a market worth €2.5 billion (equivalent to some US$ 3 billion) annually. More research is required, however, on both the client load and the rate for services for both trafficked women and other sex workers.

(mina fetningar)

Som vi ser är det många antaganden och det sägs uttryckligen att det krävs mer forskning, men nu har vi åtminstone några konkreta siffror att slå i huvudet på alla galningar - dessa siffror är ett absolut maximum, och säkert för högt då troligen många frivilliga migranter inräknats i siffrorna.

*edit DN*

Världens sämsta polis, eller världens sämsta lögnare

SDS skriver: 

"Trots skärpta lagar mot sex- och människohandel har det blivit lättare att köpa och sälja kvinnor i Sverige. Flera hundra utländska kvinnor stängs varje år in i lägenheter och hotellrum. Många av dem tvingas till prostitution."

"År 2007 lagfördes 85 personer för sexköp, 18 för koppleri, fem för grovt koppleri och två för människohandel."

Av dessa citat kan man dra följande slutsatser, antingen är polisen fullkomligt inkompetent och att sexköpslagen motverkar sitt syfte, eller så ljugs det grovt om antal traficking-fall. Eller så är båda förklaringarna riktiga.

Polisen vill dock förklara det med att:

 "– De som ägnar sig åt människohandel och grovt koppleri riskerar fängelse i upp till tio år. Men domstolarnas praxis ligger på två–fyra år. Det är inte bra, säger Glenn Nilsson och tillägger:
– Straffvärdet har ju betydelse för hur mycket resurser polisen lägger ner."

Två-fyra år i praktiken och 10 år max är alltså inte tillräckligt för att  prioritera dessa brott, skall man dra den logiken till sin spets så prioriterar polisen egentligen enbart grovt narkotikabrott och mord.

Sanningen är nog att polisen hittar få fall av trafficking för sexuella ändamål helt enkelt därför att det är ovanligt, att majoriteten av dessa utländska sexarbetare mycket väl vet vad de ger sig in innan de reser utomlands, något som dokumenterats väl av t.ex Laura Agustin. Alltså har de inget intresse av att vittna i några rättegångar, utan återvänder istället ofta tillbaka till landet där de blev "räddade" (de blev ju raskt deporterade efter räddningen). Läs gärna mer hos LouiseP.

Bild tagen från Laura's blog, som visar konsekvenser för de Burmesiska sexarbetare som blir "hjälpta" i Thailand.