Semester

Semesterpaus! We'll be back.

För regniga dagar, GemCraft Chapter Zero

Religion, etik och kompassnålar

Många muslimer menar att koranen ska tolkas bokstavligt, då den är guds (Allahs) ord. Det rör sig inte om bildliga metaforer eller liknelser. Det profeten Mohammed predikade eller dikterade kom direkt från gud. Låt oss till att börja med kolla på ett par av dessa bokstavliga passager ur koranen:

Surah 8, vers 39: "Right them until there is no dissention and the religion is entirely Allah's."

Surah 8, vers 60: "Prepare for them whatever force and cavalry ye are able of gathering, to strike terror, to strike terror into the hearts of the enemies, of Allah and of your enemies."

Är dessa tagna ur sitt sammanhang? Är det rent av en slarvig översättning? Vilken syn på icke-muslimer följer från dessa och liknande verser, givet en bokstavlig tolkning? Men vi behöver inte hänga upp oss på koranen och istället titta på hur tanke och aktion i islams namn ter sig i praktiken.

Ett uppenbart och "tacksamt" exempel är elfte september-attackerna i New York. Eller alla självmordsbomber och andra terrordåd. Utan en djup tro på islam som motivation hade dessa inte varit genomförbara. Vidare har vi ett godtyckligt förbud mot alkohol och griskött, för att inte nämna alla kvinno- och jämställdhetsfrågor. En fyndig men högst träffande observation från komikern Bill Maher i referens till Afganistan lyder: "They want to keep half their population in bee keeper suits!".

Kristendomen har som bekant också diverse "hyss" för sig, i synnerhet i USA. Ogillandet av bögar, stamcellsforskning, abort, viljan att införa skolbön, osv osv. Det är knappast lönt för mig att här lista vad alla redan känner till och vad de olika religionerna förespråkar på... religiösa grunder.

"Men dessa saker sker verkligen inte i religionens rättfulla namn!" kontrar raskt en troende. Nej, kanske inte, men de kan inte ha det both ways. Antingen tolkar vi profetens eller bibelns ord bokstavligt eller inte. Och ännu viktigare, hur vet troende det? Hur vet de vilka passager som ska tolkas bokstavligt och vilka endast är "historisk kuriosa"? Vad i bibeln ska vi tro på? Endast Jesus och nya testamentet? Mig veteligen så har ingen av de större inriktningarna rivit av halva bibeln och endast placerat det nya testamentet på de amerikanska hotellrummen.

Detta är i min mening kärnan i problemet. Vissa menar att religion är källan till vår s k moraliska kompass. Jag skulle hävda att det är tvärt om. Religionen är en en stor, fluktuerande magnet under kompassnålen och vi måste hela tiden korrigera var den pekar genom rationellt, fritt och moget tänkande. Men hur vet vi vad som egentligen är sant och moraliskt riktigt? Vi vet det genom att många s k religiösa doktriner strider mot det som egentligen är rätt och fel. De strider mot grundligt folkvett, mänsklig intuition och månghundraårig, objektiv, seriös och vetenskaplig etikforskning. Man kan rent av empiriskt studera hur historien reviderat religiös riktlinje på riktlinje, moralregel på moralregel och har i processen även gett oss en mer nyanserad och mogen syn på några av våra svåraste frågor. Låt oss därför kolla på ett gäng reviderade frågor, tagna blandat från islam och kristendom (från hur den praktiseras, ofta, men inte alltid, med stöd i bibeln eller koranen).

Synen på homosexualitet och homoäktenskap som synd.
Religionen har fel.

Muslimkvinnornas rättigheter, så väl inom som utanför äktenskapet.
Religionen har fel.

Abortfrågan och nyare koncept som stamcellsforskning eller t o m evolution.
Religionen har fel.

Tolerans av andra religioner, främst inom koranen och radikal islam.
Religionen har fel.

Tortyr och dödsstraff, stening, öga för öga - tand för tand.
Religionen har fel.

Rasism och intolerans i religionens namn, riktad mot t ex Israel.
Religionen har fel.

Sexuella frågor, sex innan äktenskapet, onani, safe sex.
Religionen har fel.

Den kristna synen på oss som "ägare" av djur och natur, på vår rätt att göra precis som vi vill med dessa.
Religionen har fel.

Påvens och diverse prästers, biskopars och kardinalernas liv i ett lyxigt palats samtidigt som de predikar ett ödmjukt och givmilt liv i Jesu namn.
Religionen motsäger sig själv och har därför fel.

Den ständiga viljan att blanda religion med politik och statsskick (t ex mellanöstern och USA).
Religionen har fel.


Score: Etik & Moral: 10 - Religion: 0


Som vi ser så vinner vår (svenska) etik och moral överlägset, även om en del av poängen självklart kan tillskrivas religionens otaliga självmål.

Så var kommer vår moralkompass egentligen från? Den kommer från historiens erfarenhet, rationellt tänkande, övervägande, öppen diskussion och tolerans. Den kommer från den gyllene regeln - att behandla andra som du själv vill bli behandlad, från idén att inte inskränka människors frihet så länge de inte skadar andra och från den mänskliga, naturliga, medfödda empatin. Den kommer även från otaliga tänkare som alla dragit sitt strå till stacken: Socrates, Kant, Mill, Nozick, Rawls, Singer för att bara nämna några.

Även om religionen ger "mening med livet" och svaret på "djupa, existentiella frågor", hur har den bidraget till vår samhällsmoral? Vilka lagar är baserade på religion? Vilka moraliska principer? Endast de principer som den råkat få rätt. Man skulle kunna ta säg, 100st viktiga moralfrågor och singla slant om rätt och fel i varje fråga, skriva ner resultatet invävt i någon uråldrig, plagierad mytologi och vips så har vi skapat oss en fullt legitim religion.

Inte nog med att religiösa doktriner eller böcker idag knappast ger pålitlig moralisk vägledning, de förringar det som är vackert, tilltalande, meningsfullt, upplyftande och ja, rent av spirituellt i världen. Vetenskap, evolution, konst, medicin, matematik, filosofi, litteratur, teknologi - att dessa skulle uppfunnits eller upptäckts genom "guds vilja", och inte genom genuin, mänsklig kreativitet är en ren förolämpning riktad till varje individ som bidragit, använt eller förundrats över något här i världen.

Men självklart är jag ingen att inskränka på andras möjlighet till fritt val, fri tanke och fritt självbestämmande. Om religion är ditt svar på vad livet handlar om, ditt svar på frågan om varför vi är här, på vad - om något - händer efter döden, på vad som utgör rätt och fel och på om vi är eviga, immateriella själar som endast för ett kort ögonblick gästar dessa fysiska kroppar; var så god. Det enda jag begär är att du inte påtvingar denna syn på andra människor eller på samhället i stort. Vi har långt bättre och mer pålitliga, ja, rent av vetenskapliga metoder för att avgöra vad som är rätt och fel, vad rättvisa innebär och vad ett gott, fulländat mänskligt liv bör innehålla.

Reinfeldt <3 ungdomsgenerationen

- Ska fildelare bestraffas? frågar K-G Bergström 26:40 in i videon hos SVT.

- Vi tycker att upphovsrätten ska värnas, men vi vill inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Det gäller att hitta den balansen, är Reinfeldts svar.

Detta har Reinfeldt med eftertryck levt upp till genom hetsinförandet av FRA och IPRED-lagen där INGEN som helst notis togs till gräsrötternas protester. För varför ska man lyssna på väljarna?

Idag visar Reinfeldt återigen att han inte vill kriminalisera en hel ungdomsgeneration

"Polisen storsatsar på kampen mot fildelare. Minst 15 poliser ska nu arbeta med att utreda upphovsrättsbrott och hjälpa de två specialåklagare som sedan tidigare finns tillsatta."

Jag anser självklart att det är helt korrekt. Det begås nämligen inga våldsbrott längre och det finns uppenbarligen tillräckligt med resurser för att lösa hela 6% av de allra vanligaste brotten. Bara 94% ouppklarade alltså...

Den naturliga rätten att fildela

Med internets intåg har kopiering och spridning av musik blivigt en barnlek. Mormor och morfar kan, efter lite vägledning, ge sig ut på nätet och ladda ner de mesta inom etablerad musik, film och programvara. Är teknikens framgång ett giltigt eller rent av helt avgörande argument för hur vi bör hantera fildelningsfrågan? Är det ett tillräckligt starkt skäl för att vi bör avkriminalisera denna verksamhet helt? I en uppmärksammad bloggpost skriver Rikard Bergsten, en uppfinnare, att varken upphovsrätt eller patent är s k naturliga rättigheter.

Det naturliga tillståndet är att människor är fria att kopiera varandras lösningar så att var generation ställer sig på axlarna på den förra och på så sätt för utvecklingen framåt.

Dock går han sedan vidare till att försvara så väl patent som upphovsrätt (även om han vill ha en kortare livslängd, 10 år). Jag vill helst undvika att öppna denna "can of worms" men den fria fildelningens förespråkare hävdar ofta att spridning av information och kultur just är en naturlig rättighet och alla människor bör således få dela med sig fritt. Naturliga rättigheter definieras ofta som självklara, moraliska regler och likställs t ex med mänskliga rättigheter. Men att gratis få lyssna på Metallica eller se den senaste Harry Potter-filmen kan väl knappast ses som en mänsklig rättighet? 1600-talsfilosofen John Locke hävdade att när man blandar arbete med något man äger har man även fullständig äganderätt över slutprodukten. Den relevanta skillnaden här är att produkten man framställer är väldigt lätt för andra att kopiera och att original"exemplaret" ej blir förstört.

Det hela kan kanske bäst illustreras med ett konkret exempel. Rikard Bergsten nämner att hans väns vän kunde spela in en framgångsrik skiva för ca 40,000kr. Detta är beloppet vi har att röra oss med.

Exempel1: Jag bestämmer mig för att bygga en egen motorcykel i mitt garage. Jag köper nödvändiga verktyg och diverse rå-komponenter och spenderar sex månader på att slipa, svetsa, mecka, skruva ihop och lacka en fin motorcykel. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.

Exempel2: Jag bestämmer mig för att spela in en egen skiva i mitt garage. Jag köper nödvändig utrustning som mixerbord, instrument, mikrofoner, en dator och annat som jag kan behöva. Jag spenderar sex månader på att spela in skivan och på att mixa och editera allt så det låter bra. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.

I Exempel1 är det moraliskt fel av grannen att komma över och göra saker med min motorcykel utan mitt samtycke, att provköra den medan jag sover så väl som att stjäla den. Endast jag har rätt att bestämma vad som händer med motorcykeln. I Exempel2 bjuder jag in grannen till mitt garage så att han ska få provlyssna skivan. I hemlighet har han gömt en bandspelare i fickan och spelar in min musik, som han sedan lägger ut på internet, för hela världen att ta del av. Vissa hävdar att det är moraliskt riktigt eller rent av beundransvärt att kopiera och sprida musikverket på detta sätt.

Verkar detta rimligt och rättvist, ur skaparens perspektiv? Den enda relevanta skillnaden jag kan finna är att det är betydligt mycket enklare att ta för sig av (den lockeianska) frukten av arbetet i Exempel2. Fildelning över internet är så otroligt smidigt att människor helt enkelt inte kan låta bli. Men bara för att något är enkelt att göra behöver väl inte automatiskt innebära att det är rätt och riktigt på samma gång? Det spelar ingen roll om jag inte tjänar några pengar på det, skadan har ju ändå redan skett. Här kan man kanske vika in att spridningen av musikverk kommer så många fler människor till glädje och nytta - upphovsrättsinnehavarens intressen får vika sig - andras nytta överträffar dennes eventuella lidande. Detta synsätt håller inte. Vi skulle kunna stjäla den nybyggda, custom-made-motorcykeln och sälja den till säg, en samlare för 500,000kr. Sen skulle vi kunna skänka pengarna till välgörenhet, kanske till svältande barn i Afrika. Så fungerar dock inte samhället. På demokratisk väg har vi fastställt att stöld är fel och få skulle nog hävda annat.

Om man vill verka för fri fildelning tycker jag att man bör driva argumentet till sin spets, som jag här försöker göra. Man kan inte bara säga att "Hollywood har ju redan mer pengar än de kan spendera" eller "Metallica är ju miljonärer för guds skull! Klart de inte lider om deras senaste skiva inte drar in några pengar." För ingen förespråkar väl att vi bara delar med oss av det som redan kända, etablerade och rika artister skapat? Vad jag efterlyser är helt enkelt att den dedikerade piraten och upphovsrättsmotståndaren ställer sig upp, ser musikskaparen i Exempel2 ovan i ögonen och säger: "Tyvärr, du ska inte få chansen att sälja dina låtar till ett skivbolag som garanterat kommer ta ut ockerpris för dem. Jag och samhället tar oss härmed rätten att kopiera ditt verk, att använda, spela upp och sprida det på vilket sätt det än oss behagar."

Upphovsrätt och patent är för övrigt två sidor av samma mynt. Någon lägger ner stor möda och besvär (ofta under en längre tidperiod) på att utveckla en idé som andra gillar så pass mycket att de är villiga att betala för den. Skillnaden är att musikern skapar kulturellt nöje och njutning medan uppfinnaren typiskt skapar någon praktisk produkt som underlättar våra liv på andra sätt. Båda har dock i princip samma mål: de vill att människor ska få ett bättre och bekvämare liv när de använder deras produkt (för varför skulle de annars köpa produkten i fråga?).

Men grundfrågan är kanske felställd. Borde vi inte fråga oss: kan artister överleva utan upphovsrätt? Kan de leva på konsertintäkter, frivilliga donationer, sponsorskap och annat? Mycket möjligt. Detta är i min mening en mycket viktig empirisk fråga men inte något som bör tas för givet. Dock finns det ju faktiskt flera exempel på hur gratisalternativ fungerar bra eller rent av bättre än kommersiella motsvarigheter. Wikipedia är ett utmärkt sådant och diverse open source-programvara är ett annat. Kan musikskapande fortleva under motsvarande former? Har tiden kommit för att förvisa John Locke till samma isolerade, tropiska ö som hans nutida namne i serien Lost fastnat på?

Svenska lögner

I ett modigt reportage avslöjar Expressens Natalia Kazmierska de svenska lögnerna om trafficking och EU-politikernas sexköp i Strasbourg. Expressen har helt enkelt undersökt de påstående som helt oemotsagt fått florera i svensk media och svensk politik om busslaster av sexslavar som skeppas in när det är session i Strasbourg. Polisen, sexsäljarna, politikerna har tillfrågats om förekomsten av politikersexköp och ökande sexhandel, med resultatet att reportern har svårigheter att hitta ett enda fall.

När våra politiker konfronteras av uppgifterna låter det såhär:

 Carl Schlyter.
- Jag har hört om hur östeuropeiska maffian plockar upp kvinnorna i mercedesbilar bakom katedralen på nätterna, och tar pengarna de tjänat.

Maria Robsahm, före detta Carlshamre, är också övertygad om att sexryktena stämmer. Vid ett tillfälle ska hennes manliga kolleger i den liberala partigruppen ha sagt att "prostitution inte är något problem" berättar hon.
Hur bevisar man att det inte bara handlar om rykten?
- Alla vet att det är så. Du kan fråga vem som helst.

Eva-Britt Svensson erkänner att hon själv egentligen aldrig har sett sexhandeln i verkligheten - men berättar om ett cocktailparty där någon antytt att en fru till en EU-anställd såg ut som en prostituerad.

Charlotte Cederschiöld:
- Det är äldre manliga parlamentariker som glatt kommer i sina bilar med påtagligt yngre flickor, 20-åringar som ser ut att jobba i den branschen, säger hon.

Det alltså hörsägen, ryktesspridning och bisarra tolkningar som får svenska politiker att agera mot sexhandeln, inte tillstymmelse av vetenskap eller eftertanke. Robsahm och Eva-Britt Svensson vet vi är förblindade av sin ideologi, medan de andra antagligen inte vågar säga emot av rädsla att bli utmålade som prostitutionsförespråkare eller ännu värre, sexköpare.

Nå, varför säljer då dessa tjejer sex i Strasbourg om inte efterfrågan från feta europeiska mangrispolitiker är orsaken?

Som en av de sexsäljande kvinnorna säger:
- Skriv inte att vi är sexgalningar. Det finns inga jobb hemma, och inga pengar att tjäna. Vi har inte haft det så lätt.

Det rör sig helt enkelt om migrantarbetare som ser en chans att förtjäna ett uppehälle som är omöjligt i sitt hemland, precis samma sak som drivit migrantströmmar i tusentals år. Antingen hjälper man dessa kvinnor genom göra deras jobb så säkert som möjligt, med erbjudande om hjälp om de far illa eller vill sluta, eller så förbjuder och undertrycker vi sexhandeln, med följd att dessa kvinnor situation blir än värre, och att den organiserade brottsligheten göds.

Via Projo

Civil olydnad

Nu när det varit tyst på bloggen i ett par dagar vore det kanske på sin plats att hälla lite mer bensin på fildelningsflammorna. Eller är det brandsläckarskum jag häller? Vi får se.

År 1849 skrev Henry David Thoreau en inflytelserik artikel som behandlade civil olydnad och frågan om och när det var rätt metod att tillgripa. I korta drag är civil olydnad icke-våldsamt motstånd mot en regerings- eller ockupationsmakt och mot orättvisa eller omoraliska lagar (unjust laws). Thoreau själv var djupt kritisk mot slaveriet som pågick under 1800-talet i Amerika och mot kriget med Mexico. Han protesterade bl a genom att vägra betala skatt till en stat som godkänner slaveri och han lät sig även villigt bli fängslad med anledning av detta. Han motiverade det med:

"Under a government which imprisons unjustly, the true place for a just man is also a prison..."

Thoreau menade att en demokratisk röst för rättvisa inte alltid räcker:

"[He exhorted] people not to just wait passively for an opportunity to vote for justice, because voting for justice is as ineffective as wishing for justice; what you need to do is to actually be just. This is not to say that you have an obligation to devote your life to fighting for justice, but you do have an obligation not to commit injustice and not to give injustice your practical support."

"[Slavery] is fundamentally immoral and even if it would be difficult and expensive to stop it, it must be stopped because it is wrong."

Sedan Thoreaus tid har civil olydnad tillämpats många gånger, inte minst mot ockupations- och kolonialmakter. En av de mer kända exempel är ju självklart Gandhis protest mot det Brittiska styret av Indien men även de forna Sovietstaternas protest mot kommunismen, t ex Berlinmurens fall och Estlands självständighetskamp.

Två andra välkända exempel är Martin Luther King i USA och Nelson Mandela i Sydafrika, som kämpade för lika behandling av människor, oavsett hudfärg eller etniskt ursprung. Nyligen har även Al Gore uppmanat till civil olydnad och bojkott av nybyggandet av kolkraftverk som inte tillämpar tillräckligt bra reningsmetoder av de utsläpp som de genererar.

Klimatfrågan må av vissa anses kontroversiell men de andra fallen är idag mer eller mindre självklara exempel på när civil olydnad kan eller rent av bör förespråkas. Hur är det då med immaterialrätt (intellectual property), kan vi jämföra det rakt av med kolonialism eller apartheid? Nja, jag tror att även den mest hardcore-pro-fildelning-aktivisten skulle få svårt att likställa frågorna. Finns det kanske något "moraliskt prejudikat" i en relaterad fråga? Patent är ju också en form av IP och mycket riktigt blev det stora protester när det internationella TRIPs-avtalet var påväg att allvarligt försvåra distributionen av medicin till bl a Afrika. Men notera: protester.

Ett aktuellt, relaterat fall är t ex detta, där Indien protesterar mot Kenyas något lustiga patentlagstiftning (som inte kräver att patentet faktiskt är registrerat i landet utan kan vara registrerat i princip var som helst i världen). Även här rör det sig dock om protester och politiska påtryckningar, inte hot om att "vi ska sälja våra generiska produkter ändå", detta trots att det kan röra sig om något så livsviktigt som AIDS- eller malariamediciner.

Det finns mig veteligen ingen seriös person eller organisation som uppmanar till lagbrott i upphovsrättsfrågor. Protester utanför regeringsbyggnader eller ambassader? - Definitivt. Aktivitet och opinionsbildning på internet i form av bloggar och websidor? - Helt klart. Påtryckningar mot politiker och mot företag? - Utan tvekan. Men att bryta mot upphovsrätten, även i icke-kommersiellt syfte, är det verkligen rätt?

Jag har flera gånger hört förslaget att om en lag inte har något demokratiskt stöd i landet, så är den orättvis och det är därmed acceptabelt att bryta mot lagen i protest. I just upphovsrättsfrågan så brukar det sägas att politikerna inte hänger med och att en hel ungdomsgeneration kriminaliseras. Vi har inte råd att vänta fyra eller åtta eller 20 år på att politikerna äntligen "fattar", på att dagens ungdomar blir de som sitter vid makten och äntligen kan göra något åt saken. Så här spontant låter det onekligen rimligt. Dock ställer jag mig frågande till om detta verkligen är hållbart. Fildelande ungdomar har troligen inte tillräcklig information om vilka konsekvenser ett slopande av upphovsrätten kan få (med det är det absolut inte sagt att mediebolagen sitter på sanningen). Vilka blir de internationella reaktionerna om Sverige skulle förvandlas till ett "piraternas El Dorado"? Hur påverkas handel och Sveriges image ute i världen? Jag undrar också om det verkligen finns en tydlig majoritet i Sverige för slopandet av icke-kommersiell upphovsrätt, har ej sett någon sådan undersökning. Varför kan vi inte genom demokratiska medel rösta fram partier och politiker som stödjer fildelningslinjen? Är Harry Potter-filmerna eller Metallicas senaste album verkligen så livsnödvändiga produkter att vi inte kan låta bli att dela med oss av dem till alla, helt gratis? Riskerar vår kultur att totalt urvattnas och vissna om vi inte tar lagen i egna händer och fortsätter fildela för fulla muggar?

Till sist och åter igen - och jag kan inte poängtera detta starkt nog - när man diskuterar den här frågan måste man lära sig att separera dåliga och orättssäkera lagar som IPRED (och ev. domen mot Piratebay) med själva frågan om upphovsrättens vara eller icke vara. Jag är personligen skeptisk till ett förespråkande av upphovsrättsbrott som medel för att "tvinga fram" annorlunda affärsmodeller från mediebolagen. Ett bättre alternativ är t ex en röst på Piratpartiet (eller något annat parti som delar ens värderingar). Upphovsrätten är inte uppenbart orättvis och jag har hittils inte sett tillräckligt starka argument för att tillämpa civil olydnad i frågan.

EU vs pedofiler

Margot Wallström och Jacques Barrot har en debattartikel i Aftonbladet där de pekar ut sexuella övergrepp mot barn som nästa fokusområde för EU. Låt oss titta på lite detaljer

Mellan 1997 och 2007 ökade antalet sidor med barnpornografi på Internet med 1 500 procent!

Mellan 1997 och 2007 ökade antal internetanvändare med 1784% och mellan -98 och -08 ökade antalet indexerade websidor med 3846053%. Barnpornografi på nätet är alltså relativt sett mer ovanligt nu än 1997, om man skall gå efter EUs beräkningar.

Sexvåld mot barn ökar också. Hundratusentals barn världen över utnyttjas sexuellt och utsätts för sexuellt våld. Barnsexturism till länder långt bort från EU blir allt vanligare. 

Tyvärr hittar jag inga siffror för detta, någonstans, och då Margot och Jacques inte ger oss några konkreta siffror att arbeta utifrån är det ännu knepigare. Är ökningen relativ till den ökade turismen till fattigare asiatiska länder? Större eller mindre? Förr visste ju "alla" att de som åkte till Thailand och Kambodja var pedofiler, medan det är långt ifrån så idag.

Beslutet var ett viktigt steg mot att på EU-nivå bekämpa sexbrottsligheten mot barn, som ofta är gränsöverskridande och leds av internationella ligor som tjänar alltmer pengar på att utnyttja barn.

En referens till den miljardindustri som påstås existera kring utnyttjande av barn, men trots det så är i princip alla pedofilhärvor som sprängs män som bytt material på slutna nätverk. Det finns några undantag, men de visar sig ofta vara enormt överdrivna.

EU gillar att visa upp en enad front mot barnsexhandel, med diverse beslut (många är precis samma som föreslås i artikeln) från -96 till idag. Om nu alla dessa beslut under snart 15 år ändå inte har lyckats vända trenden på ett enda område, bevisar inte det att det är menlös plakatpolitik de sysslar med? Eller så är det så att de agerar utifrån falska siffror, presenterade för dem av lobbyorganisationer som ECPAT.

Äpplen och apelsiner

Låt oss titta vad denna notis i Metro säger.

"I tisdags gick två ungdomar från Härnösand in på den lokala Ica-butiken. Syftet var att sänka kilopriset på äpplen, genom att påpeka att apelsinerna i disken mittemot hade ruttnat."

Ok, inte ordagrant citerat, men nära nog. Varför har människor så notoriskt svårt att skilja på IPRED-lagen och upphovsrätten? Vad exakt har Piratebayrättegången och domen med IPRED att göra? Vilken typ av bakvänd logik snurrar i ens huvud när man resonerar att "om vi kan visa att ännu en site bryter mot upphovsrätten så kommer säkerligen IPRED-lagen att skrotas!". Jag gissar att man då i skiv- och mediebolagens korridorer snarare dunkar varandra i ryggen och korkar upp en flaska champagne. "Starkt lobbat... jag menar jobbat, grabbar och tjejer!"

Denna "grasping for straws"-taktik som vissa uppenbarligen tillämpar riskerar att urholka debatten kring lagen och kring upphovsrätten och stämpla ungdoms- och internetgenerationens argument som oseriösa.

Bör vi fortfarande stödja Hamas Andreas Malm?

I januari skrev Iran- och Hamasanhängaren Andreas Malm på Newsmill att:

"Hamas är en nationell befrielserörelse"

"Det verkliga skälet till att alla västerlandets makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot Hamas är just att denna rörelse insisterar på palestiniernas rättigheter och fortsätter kämpa för dem."

Alltså. Befrielserörelse. Förkämpe för rättigheter. Det är Andreas Malms beskrivning av Hamas. Om vi nu tittar på Hamas från ett perspektiv som inte utgår från en individ som anpassar verkligheten efter behag för att främja sina egna fantasier kring förtryck och totalitarism så kan bilden se ut ungefär såhär:

"Hamas har gjort till vana att skjuta den rivaliserande Fatahrörelsens anhängare i benen, skriver HRW, som har registrerat 49 sådana fall mellan 28 december 2008 och sista januari i år.

Minst 73 personer har under samma period misshandlats svårt och fått armar eller ben brutna."

Andreas Malm menar å sin sida att "Till den dag styrkeförhållandena i regionen förändras är det motståndets uppgift att hålla grytan kokande." vilket är något Hamas verkar uppfylla på sitt eget vis, förmodligen helt i enlighet med Malms idealbild av hur en förkämpe för befolkningens rättigheter bör agera.

Politiska lösningar på reella problem

Att vara taxichaufför i USA är farligt. Det är faktiskt det yrke med högst mordfrekvens i USA, med en riskfaktor som gör gällande att det är 18 gånger så troligt att bli mördad på jobbet som taxichaffis än inom ett godtyckligt annat yrke. (militären förmodligen undantagen)

I Guatemala är det busschaufförer som ligger illa till yrkesvalsmässigt, och bara under 2008 fick 135 busschaufförer sätta livet till. Hittills i år har 43 chaufförer mördats.

"Flera av dödsskjutningarna har skett genom att en motorcyklist, med passagerare, kört upp nära bussen. Sedan har passageraren dragit fram ett vapen och avlossat skotten."

Detta har nu regeringen försökt avhjälpa genom en ny lag:

"För att stoppa dödsskjutningarna har kongressen antagit en lag som förbjuder motorcyklister att ha passagerare."

Jag undrar hur beslutsprocessen gick till kring den lagen...

"- Okej vi har ett problem här, våra busschaufförer blir mördade och det är inget vi kan tolerera! Därför får ingen lämna detta rum förrän vi gemensamt kommit på en lösning på detta!!

.....

....förbjuda passagerare på motorcyklar säger du?

Och då dör inga busschaufförer?

Suveränt!"

Från obekräftade källor har jag hört att USA nu med spänning följer utvecklingen av denna lag. Får den de positiva effekter som politikerna hoppas på kan ett liknande förbud införas i USA för att förhoppningsvis komma tillrätta med taxiförarproblematiken.