Under de senare åren har ateism vs teism-debatten pågått för fullt. Om inte så mycket i det sekulariserade Sverige så definitivt i USA och på andra håll i världen. Författare som Richard Dawkins och Christopher Hitchens har hettat upp frågan ytterligare med sina bästsäljare "The God Delusion" och "God Is Not Great", respektive. Argumenten haglar från båda sidor: religionen sprider kärlekens budskap - nej den är irrationell - men utan den inget rätt och fel - jo den är fel, den skapar krig och förödelse - osv osv. Det finns ett intressant och mycket vanligt, kanske "uppenbart" argument, som brukar framföras som försvar eller som mot-argument till de som påstår att religionen är ansvarig för 9/11-attackerna, Israel-Palestinakonflikten, korstågen osv. Man medger gärna att ja, jo, det är beklagligt att religion tolkats och används på det sättet men genast påpekar man att t ex Mao, Pol Pot, Stalin och Hitler, alla påstådda ateister, skulle i sin tur agerat utifrån ateism och därur skapat det förtryck och de folkmord de var ansvariga för. T ex här, Dawkins hos O'Reilley.
Jag har följt flera av dessa debatter och sett argumentet komma upp gång på gång. I regel avvisas det bara out of hand, utan djupare resonemang. Låt oss här då anta att ateism leder till vad det från religiöst håll ofta beskylls för; utan gud - inget rätt och fel, ingen mening med livet, allt som existerar är materia i rörelse. Nu håller jag personligen inte alls med om den slutsatsen men låt oss anta att det är så, för argumentets skull.
I fallet med religion är det tydligt att det är den religiösa övertygelsen i sig som är direkt ansvarig. Någon läser en helig, från gud nerdikterad text och agerar därefter. Det kanske står att homosexualitet ska straffas, att djur är ting och får behandlas hur som helst eller att man kommer till himmelen och möts av 72 oskulder då man självmordsbombar ett antal icke-troende. (Ok, osäker på om det senare verkligen står i koranen men övertygelsen är densamma). Drev ateismen i sig ovan nämnda diktatorer till att bedriva folkmord? Låt oss först först titta på ett tankeexperiment.
Föreställ dig att du en dag får lust att spela på lotto. Du går till en spelbutik, fyller i några siffror som råkar falla dig i smaken på en kupong och lämnar in den. En vecka senare kollar du upp dragningsresultatet och inser att något helt otroligt har inträffat: du har vunnit EN MILJON KRONOR! Du letar upp ditt kvitto, kysser det medan du dansar runt av glädje och efter några dagar har du vinstpengarna insatta på ditt konto. Nu kommer frågan, vad ska du göra med pengarna? Svenska Spel har inte uttalat sig om det, de har bara skrivit hjärtliga gratulationer till dig. Dina vänner och bekanta har en massa åsikter och förslag men vad vill du göra? Ska du köpa en fin bil? Ska du skänka pengarna till välgörenhet? Ska du vända dig till den undre världen, skaffa vapen och droger och bli stadens mest notoriske gangster?
Svaret är självklart att du bör göra det du tycker är bäst. Men är pengarna i sig, denna resurs som på ett slumpmässigt sätt hamnat i dina händer, på något sätt ansvariga? Säger pengarna något om sitt ändamål? Nej, de är helt neutrala i frågan. De inget inbyggt syfte, mening eller avsikt. Ditt beslut måste stamma från någon annan källa.
På precis samma sätt leder den ovan antagna ateistiska världsbilden till ja, godtycke. Men inte till ondska. Om objektivt rätt och fel inte existerar och om evolutionen är en ren slump så må det ge oss en aningen dyster världsbild, men det ger oss ingen grund för moraliskt agerande. Vi kan enkelt föreställa oss att människor bygger harmoniska och utopiska civilisationer fulla av lycka och välstånd, helt utan tillgång till säkra, objektiva moralregler eller värderingar. (Ja detta blir motsägelsefullt, men låt säga att vi är en yttre, objektiv betraktare som dessa människor saknar kännedom om ;) En ateist som "inte tror på nånting" ställs ändå inför ett val, alternativ A vs alternativ B. En religiös person har inte samma val. För att agera moraliskt och i enighet med sin världsbild så måste denne följa guds vilja, oavsett vad det innebär eller vilka konsekvenser det får.
Om man således accepterar de premisser som många religiösa debattörer och apologeter ger oss så följer det logiskt att varken Mao, Pol Pot, Stalin eller Hitler kunde ha agerat utifrån ateismen som sådan. You can't have your cake and eat it.
Visar inlägg med etikett filosofi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett filosofi. Visa alla inlägg
torsdag 18 februari 2010
fredag 23 oktober 2009
Sluta läsa mellan, under, efter raderna
Det har troligen varit omöjligt för någon att undgå den senaste veckans debatt kring Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons omtalade artikel i Aftonbladet. Tyvärr missar de flesta som kommenterat eller uttalat sig om artikeln poängen. Ibland känns det rent av som att de inte ens läst den. Istället scrollar de till sista stycket, läser en mening och utbrister "Aha! jag visste det! Sverigedemokraterna visar sitt sanna ansikte!". Själv tycker jag artikeln är välskriven och om inte annat så väcker den välbehövlig debatt i viktig fråga.
Till att börja med, två saker. För det första så är artikeln full av faktafel men det har ju många redan visat, t ex SvD. För det andra så genomsyras delar av artikeln av "oärlig retorik". Ett exempel är när Åkesson säger "...hot sedan andra världskriget" vilket jag tolkar som att islamiseringen idag är jämförbar med det omedelbara hot som Hitler utgjorde för Europa och för världen, vilket den självklart inte är. Ett annat exempel är hur Åkesson använder de fakta han faktiskt får rätt (37% muslimer mellan 16-24 år föredrar sharialag i England) selektivt, för att få läsaren att tro att påståendena är generella och gäller muslimer i allmänhet.
Dessa (allvarliga) problem åsido så präglas Åkessons debattartikel av öppen, uttrycklig och välbehövlig islamkritik. Denna kritik ställer mig 100% bakom. Det är hög tid för att sluta dalta med världsreligionerna, inte minst med islam. Jag kan endast komma på en anledning till att islam får sådan respekt som det faktiskt får i samhället och i media, nämligen dess storlek. Endast i egenskap av sin storlek kommer det ens på fråga att vi kanske borde tillgodose vissa muslimska krav. "Jomen, det finns faktiskt si och så många miljoner muslimer, de kanske har en poäng då...". Ponera om scientologerna ville att speciella betänkligheter togs av hänsyn till deras religiösa övertygelser. Då skulle nog de flesta dra på mungiporna och avvisa det som trams. Icke så med islam. Ta slöj-frågan som exempel. Vill du bära slöja i affären eller på biblioteket är det självklart helt OK. Men vissa vill bära heltäckande slöja (niqab) i sitt yrkesutövande i skolan eller i vården. Det är väl alldeles uppenbart att en arbetsgivare har rätt att säga ifrån, utan att det för den skull räknas som diskriminering. Om jag kommer till mitt jobb som butiksbiträde med 23 ringar i näsan och spretande punkarfrisyr får jag kallt räkna med att chefen säger ifrån. Eller om jag sätter mig i klassrummet med stor keps och solglasögon. Även om jag på allvar menar att jag gör detta på religiösa grunder! Men nej, islam är som sagt för stort för att behandlas med sunt förnuft.
Religionsfrihet betyder inte frihet från kritik, i alla fall inte enligt min världsbild. Religion i allmänhet kan ofta vara skadligt och islam i synnerhet är en av de "värsta" religionerna. På många håll i världen kränks mänskliga rättigheter, kvinnor förtrycks och samhällsutveckling hämmas, allt i islams namn. Det är väl ganska självklart att vi inte vill se en liknande utveckling i Sverige, inte ens i den mildaste grad? Jag anser att religion hör hemma i den privata sfären. Religion och politiskt beslutsfattande bör hållas isär. Våra skolor och andra publika faciliteter bör förbli sekulära. Vi ska ej heller stympa småpojkar, plåga djur eller införa separata badtider på uttryckligen religiösa grunder. Ska vi göra det anser jag att vi bör vara konsekventa. Hur många utövare behöver jag för att skolan ska säg, sluta servera fisk och morötter? "Jag har en bok här där självaste Gud har diktat ner att fisken är oren och moroten kan uppfattas som fallisk symbol och därför...." Räcker 1000 st? 10,000? En miljon? Eller krävs det rent av en miljard utövare för att mina godtyckliga, medeltida, ofta primitiva och barbariska, förtryckande önskemål tillgodoses?
Det är förstås ej önskvärt att någon muslim ska känna sig personligen påhoppad eller utpekad. Åkesson borde varit tydlig med att det är islamiseringen och inte de enskilda muslimerna som man är orolig för (i alla fall är jag personligen det). Man kan även se det som beklagligt att islamkritiken ska behöva komma från ett litet främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna, men eftersom ingen annan vågar ta tag i denna "politiskt inkorrekta" fråga får man vara glad för att åtminstone Åkesson tar upp den, och väcker nån form av debatt. Jag ser faktiskt inga exempel på "hets" eller påhopp i artikeln. Tvärt om, med (mycket) bättre faktaresearch och aningen nertonad retorik hade artikeln kunnat vara skriven av vilken framstående ateist som helst. Jag misstänker dock att människor har problem med att läsa en text för vad den är, utan de "läser mellan raderna" eller tänker "jomen, Sverigedemokraterna är främlingsfientliga alltså måste de mena si och så". Om Åkesson hade skrivit om rosa, skuttande kaniner med ludna öron skulle säkert flera lyckas tolka det negativt och rasistiskt.
Om det är faktafelen som människor har problem med så förstår jag dem, och håller med. Men om det är själva islam- och religionskritiken och kritiken av det inflytande som islam får i vårt samhälle man vänder sig mot så ställer jag mig 100% bakom Åkesson.
Slutligen så är det inte invandringen som är problemet, utan islamiseringen. Människor bör få röra sig fritt och söka arbete där de vill, och vid behov, söka asyl och skydd i de fall då deras hemland inte kan tillgodose dessa grundläggande behov. Men detta handlade ju inte ens Åkessons artikel om. Om jag själv får "läsa mellan raderna" litet så ser jag det såhär: Åkesson har identifierat ett verkligt problem i samhället. Vad han misslyckats med är att presentera en fungerande, human lösning. Spänningen ligger inte mellan "skumma muslimer från Långtbortistan" och "oss hederliga svenskar". Den ligger snarare mellan religion i allmänhet, islam i synnerhet och vanligt, rimligt, mänskligt sunt förnuft. Om islamiseringen av samhället är vårt största utrikespolitiska hot så är ett främlingsfientligt, nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna det största inrikespolitiska hotet.
Till att börja med, två saker. För det första så är artikeln full av faktafel men det har ju många redan visat, t ex SvD. För det andra så genomsyras delar av artikeln av "oärlig retorik". Ett exempel är när Åkesson säger "...hot sedan andra världskriget" vilket jag tolkar som att islamiseringen idag är jämförbar med det omedelbara hot som Hitler utgjorde för Europa och för världen, vilket den självklart inte är. Ett annat exempel är hur Åkesson använder de fakta han faktiskt får rätt (37% muslimer mellan 16-24 år föredrar sharialag i England) selektivt, för att få läsaren att tro att påståendena är generella och gäller muslimer i allmänhet.
Dessa (allvarliga) problem åsido så präglas Åkessons debattartikel av öppen, uttrycklig och välbehövlig islamkritik. Denna kritik ställer mig 100% bakom. Det är hög tid för att sluta dalta med världsreligionerna, inte minst med islam. Jag kan endast komma på en anledning till att islam får sådan respekt som det faktiskt får i samhället och i media, nämligen dess storlek. Endast i egenskap av sin storlek kommer det ens på fråga att vi kanske borde tillgodose vissa muslimska krav. "Jomen, det finns faktiskt si och så många miljoner muslimer, de kanske har en poäng då...". Ponera om scientologerna ville att speciella betänkligheter togs av hänsyn till deras religiösa övertygelser. Då skulle nog de flesta dra på mungiporna och avvisa det som trams. Icke så med islam. Ta slöj-frågan som exempel. Vill du bära slöja i affären eller på biblioteket är det självklart helt OK. Men vissa vill bära heltäckande slöja (niqab) i sitt yrkesutövande i skolan eller i vården. Det är väl alldeles uppenbart att en arbetsgivare har rätt att säga ifrån, utan att det för den skull räknas som diskriminering. Om jag kommer till mitt jobb som butiksbiträde med 23 ringar i näsan och spretande punkarfrisyr får jag kallt räkna med att chefen säger ifrån. Eller om jag sätter mig i klassrummet med stor keps och solglasögon. Även om jag på allvar menar att jag gör detta på religiösa grunder! Men nej, islam är som sagt för stort för att behandlas med sunt förnuft.
Religionsfrihet betyder inte frihet från kritik, i alla fall inte enligt min världsbild. Religion i allmänhet kan ofta vara skadligt och islam i synnerhet är en av de "värsta" religionerna. På många håll i världen kränks mänskliga rättigheter, kvinnor förtrycks och samhällsutveckling hämmas, allt i islams namn. Det är väl ganska självklart att vi inte vill se en liknande utveckling i Sverige, inte ens i den mildaste grad? Jag anser att religion hör hemma i den privata sfären. Religion och politiskt beslutsfattande bör hållas isär. Våra skolor och andra publika faciliteter bör förbli sekulära. Vi ska ej heller stympa småpojkar, plåga djur eller införa separata badtider på uttryckligen religiösa grunder. Ska vi göra det anser jag att vi bör vara konsekventa. Hur många utövare behöver jag för att skolan ska säg, sluta servera fisk och morötter? "Jag har en bok här där självaste Gud har diktat ner att fisken är oren och moroten kan uppfattas som fallisk symbol och därför...." Räcker 1000 st? 10,000? En miljon? Eller krävs det rent av en miljard utövare för att mina godtyckliga, medeltida, ofta primitiva och barbariska, förtryckande önskemål tillgodoses?
Det är förstås ej önskvärt att någon muslim ska känna sig personligen påhoppad eller utpekad. Åkesson borde varit tydlig med att det är islamiseringen och inte de enskilda muslimerna som man är orolig för (i alla fall är jag personligen det). Man kan även se det som beklagligt att islamkritiken ska behöva komma från ett litet främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna, men eftersom ingen annan vågar ta tag i denna "politiskt inkorrekta" fråga får man vara glad för att åtminstone Åkesson tar upp den, och väcker nån form av debatt. Jag ser faktiskt inga exempel på "hets" eller påhopp i artikeln. Tvärt om, med (mycket) bättre faktaresearch och aningen nertonad retorik hade artikeln kunnat vara skriven av vilken framstående ateist som helst. Jag misstänker dock att människor har problem med att läsa en text för vad den är, utan de "läser mellan raderna" eller tänker "jomen, Sverigedemokraterna är främlingsfientliga alltså måste de mena si och så". Om Åkesson hade skrivit om rosa, skuttande kaniner med ludna öron skulle säkert flera lyckas tolka det negativt och rasistiskt.
Om det är faktafelen som människor har problem med så förstår jag dem, och håller med. Men om det är själva islam- och religionskritiken och kritiken av det inflytande som islam får i vårt samhälle man vänder sig mot så ställer jag mig 100% bakom Åkesson.
Slutligen så är det inte invandringen som är problemet, utan islamiseringen. Människor bör få röra sig fritt och söka arbete där de vill, och vid behov, söka asyl och skydd i de fall då deras hemland inte kan tillgodose dessa grundläggande behov. Men detta handlade ju inte ens Åkessons artikel om. Om jag själv får "läsa mellan raderna" litet så ser jag det såhär: Åkesson har identifierat ett verkligt problem i samhället. Vad han misslyckats med är att presentera en fungerande, human lösning. Spänningen ligger inte mellan "skumma muslimer från Långtbortistan" och "oss hederliga svenskar". Den ligger snarare mellan religion i allmänhet, islam i synnerhet och vanligt, rimligt, mänskligt sunt förnuft. Om islamiseringen av samhället är vårt största utrikespolitiska hot så är ett främlingsfientligt, nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna det största inrikespolitiska hotet.
måndag 25 maj 2009
Den naturliga rätten att fildela
Med internets intåg har kopiering och spridning av musik blivigt en barnlek. Mormor och morfar kan, efter lite vägledning, ge sig ut på nätet och ladda ner de mesta inom etablerad musik, film och programvara. Är teknikens framgång ett giltigt eller rent av helt avgörande argument för hur vi bör hantera fildelningsfrågan? Är det ett tillräckligt starkt skäl för att vi bör avkriminalisera denna verksamhet helt? I en uppmärksammad bloggpost skriver Rikard Bergsten, en uppfinnare, att varken upphovsrätt eller patent är s k naturliga rättigheter.
Det naturliga tillståndet är att människor är fria att kopiera varandras lösningar så att var generation ställer sig på axlarna på den förra och på så sätt för utvecklingen framåt.
Dock går han sedan vidare till att försvara så väl patent som upphovsrätt (även om han vill ha en kortare livslängd, 10 år). Jag vill helst undvika att öppna denna "can of worms" men den fria fildelningens förespråkare hävdar ofta att spridning av information och kultur just är en naturlig rättighet och alla människor bör således få dela med sig fritt. Naturliga rättigheter definieras ofta som självklara, moraliska regler och likställs t ex med mänskliga rättigheter. Men att gratis få lyssna på Metallica eller se den senaste Harry Potter-filmen kan väl knappast ses som en mänsklig rättighet? 1600-talsfilosofen John Locke hävdade att när man blandar arbete med något man äger har man även fullständig äganderätt över slutprodukten. Den relevanta skillnaden här är att produkten man framställer är väldigt lätt för andra att kopiera och att original"exemplaret" ej blir förstört.
Det hela kan kanske bäst illustreras med ett konkret exempel. Rikard Bergsten nämner att hans väns vän kunde spela in en framgångsrik skiva för ca 40,000kr. Detta är beloppet vi har att röra oss med.
Exempel1: Jag bestämmer mig för att bygga en egen motorcykel i mitt garage. Jag köper nödvändiga verktyg och diverse rå-komponenter och spenderar sex månader på att slipa, svetsa, mecka, skruva ihop och lacka en fin motorcykel. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.
Exempel2: Jag bestämmer mig för att spela in en egen skiva i mitt garage. Jag köper nödvändig utrustning som mixerbord, instrument, mikrofoner, en dator och annat som jag kan behöva. Jag spenderar sex månader på att spela in skivan och på att mixa och editera allt så det låter bra. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.
I Exempel1 är det moraliskt fel av grannen att komma över och göra saker med min motorcykel utan mitt samtycke, att provköra den medan jag sover så väl som att stjäla den. Endast jag har rätt att bestämma vad som händer med motorcykeln. I Exempel2 bjuder jag in grannen till mitt garage så att han ska få provlyssna skivan. I hemlighet har han gömt en bandspelare i fickan och spelar in min musik, som han sedan lägger ut på internet, för hela världen att ta del av. Vissa hävdar att det är moraliskt riktigt eller rent av beundransvärt att kopiera och sprida musikverket på detta sätt.
Verkar detta rimligt och rättvist, ur skaparens perspektiv? Den enda relevanta skillnaden jag kan finna är att det är betydligt mycket enklare att ta för sig av (den lockeianska) frukten av arbetet i Exempel2. Fildelning över internet är så otroligt smidigt att människor helt enkelt inte kan låta bli. Men bara för att något är enkelt att göra behöver väl inte automatiskt innebära att det är rätt och riktigt på samma gång? Det spelar ingen roll om jag inte tjänar några pengar på det, skadan har ju ändå redan skett. Här kan man kanske vika in att spridningen av musikverk kommer så många fler människor till glädje och nytta - upphovsrättsinnehavarens intressen får vika sig - andras nytta överträffar dennes eventuella lidande. Detta synsätt håller inte. Vi skulle kunna stjäla den nybyggda, custom-made-motorcykeln och sälja den till säg, en samlare för 500,000kr. Sen skulle vi kunna skänka pengarna till välgörenhet, kanske till svältande barn i Afrika. Så fungerar dock inte samhället. På demokratisk väg har vi fastställt att stöld är fel och få skulle nog hävda annat.
Om man vill verka för fri fildelning tycker jag att man bör driva argumentet till sin spets, som jag här försöker göra. Man kan inte bara säga att "Hollywood har ju redan mer pengar än de kan spendera" eller "Metallica är ju miljonärer för guds skull! Klart de inte lider om deras senaste skiva inte drar in några pengar." För ingen förespråkar väl att vi bara delar med oss av det som redan kända, etablerade och rika artister skapat? Vad jag efterlyser är helt enkelt att den dedikerade piraten och upphovsrättsmotståndaren ställer sig upp, ser musikskaparen i Exempel2 ovan i ögonen och säger: "Tyvärr, du ska inte få chansen att sälja dina låtar till ett skivbolag som garanterat kommer ta ut ockerpris för dem. Jag och samhället tar oss härmed rätten att kopiera ditt verk, att använda, spela upp och sprida det på vilket sätt det än oss behagar."
Upphovsrätt och patent är för övrigt två sidor av samma mynt. Någon lägger ner stor möda och besvär (ofta under en längre tidperiod) på att utveckla en idé som andra gillar så pass mycket att de är villiga att betala för den. Skillnaden är att musikern skapar kulturellt nöje och njutning medan uppfinnaren typiskt skapar någon praktisk produkt som underlättar våra liv på andra sätt. Båda har dock i princip samma mål: de vill att människor ska få ett bättre och bekvämare liv när de använder deras produkt (för varför skulle de annars köpa produkten i fråga?).
Men grundfrågan är kanske felställd. Borde vi inte fråga oss: kan artister överleva utan upphovsrätt? Kan de leva på konsertintäkter, frivilliga donationer, sponsorskap och annat? Mycket möjligt. Detta är i min mening en mycket viktig empirisk fråga men inte något som bör tas för givet. Dock finns det ju faktiskt flera exempel på hur gratisalternativ fungerar bra eller rent av bättre än kommersiella motsvarigheter. Wikipedia är ett utmärkt sådant och diverse open source-programvara är ett annat. Kan musikskapande fortleva under motsvarande former? Har tiden kommit för att förvisa John Locke till samma isolerade, tropiska ö som hans nutida namne i serien Lost fastnat på?
Det naturliga tillståndet är att människor är fria att kopiera varandras lösningar så att var generation ställer sig på axlarna på den förra och på så sätt för utvecklingen framåt.
Dock går han sedan vidare till att försvara så väl patent som upphovsrätt (även om han vill ha en kortare livslängd, 10 år). Jag vill helst undvika att öppna denna "can of worms" men den fria fildelningens förespråkare hävdar ofta att spridning av information och kultur just är en naturlig rättighet och alla människor bör således få dela med sig fritt. Naturliga rättigheter definieras ofta som självklara, moraliska regler och likställs t ex med mänskliga rättigheter. Men att gratis få lyssna på Metallica eller se den senaste Harry Potter-filmen kan väl knappast ses som en mänsklig rättighet? 1600-talsfilosofen John Locke hävdade att när man blandar arbete med något man äger har man även fullständig äganderätt över slutprodukten. Den relevanta skillnaden här är att produkten man framställer är väldigt lätt för andra att kopiera och att original"exemplaret" ej blir förstört.
Det hela kan kanske bäst illustreras med ett konkret exempel. Rikard Bergsten nämner att hans väns vän kunde spela in en framgångsrik skiva för ca 40,000kr. Detta är beloppet vi har att röra oss med.
Exempel1: Jag bestämmer mig för att bygga en egen motorcykel i mitt garage. Jag köper nödvändiga verktyg och diverse rå-komponenter och spenderar sex månader på att slipa, svetsa, mecka, skruva ihop och lacka en fin motorcykel. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.
Exempel2: Jag bestämmer mig för att spela in en egen skiva i mitt garage. Jag köper nödvändig utrustning som mixerbord, instrument, mikrofoner, en dator och annat som jag kan behöva. Jag spenderar sex månader på att spela in skivan och på att mixa och editera allt så det låter bra. Det hela går på ca 40,000kr - min arbetstid är obetald. Jag har blandat mitt arbete med något jag äger i sann lockeiansk mening.
I Exempel1 är det moraliskt fel av grannen att komma över och göra saker med min motorcykel utan mitt samtycke, att provköra den medan jag sover så väl som att stjäla den. Endast jag har rätt att bestämma vad som händer med motorcykeln. I Exempel2 bjuder jag in grannen till mitt garage så att han ska få provlyssna skivan. I hemlighet har han gömt en bandspelare i fickan och spelar in min musik, som han sedan lägger ut på internet, för hela världen att ta del av. Vissa hävdar att det är moraliskt riktigt eller rent av beundransvärt att kopiera och sprida musikverket på detta sätt.
Verkar detta rimligt och rättvist, ur skaparens perspektiv? Den enda relevanta skillnaden jag kan finna är att det är betydligt mycket enklare att ta för sig av (den lockeianska) frukten av arbetet i Exempel2. Fildelning över internet är så otroligt smidigt att människor helt enkelt inte kan låta bli. Men bara för att något är enkelt att göra behöver väl inte automatiskt innebära att det är rätt och riktigt på samma gång? Det spelar ingen roll om jag inte tjänar några pengar på det, skadan har ju ändå redan skett. Här kan man kanske vika in att spridningen av musikverk kommer så många fler människor till glädje och nytta - upphovsrättsinnehavarens intressen får vika sig - andras nytta överträffar dennes eventuella lidande. Detta synsätt håller inte. Vi skulle kunna stjäla den nybyggda, custom-made-motorcykeln och sälja den till säg, en samlare för 500,000kr. Sen skulle vi kunna skänka pengarna till välgörenhet, kanske till svältande barn i Afrika. Så fungerar dock inte samhället. På demokratisk väg har vi fastställt att stöld är fel och få skulle nog hävda annat.
Om man vill verka för fri fildelning tycker jag att man bör driva argumentet till sin spets, som jag här försöker göra. Man kan inte bara säga att "Hollywood har ju redan mer pengar än de kan spendera" eller "Metallica är ju miljonärer för guds skull! Klart de inte lider om deras senaste skiva inte drar in några pengar." För ingen förespråkar väl att vi bara delar med oss av det som redan kända, etablerade och rika artister skapat? Vad jag efterlyser är helt enkelt att den dedikerade piraten och upphovsrättsmotståndaren ställer sig upp, ser musikskaparen i Exempel2 ovan i ögonen och säger: "Tyvärr, du ska inte få chansen att sälja dina låtar till ett skivbolag som garanterat kommer ta ut ockerpris för dem. Jag och samhället tar oss härmed rätten att kopiera ditt verk, att använda, spela upp och sprida det på vilket sätt det än oss behagar."
Upphovsrätt och patent är för övrigt två sidor av samma mynt. Någon lägger ner stor möda och besvär (ofta under en längre tidperiod) på att utveckla en idé som andra gillar så pass mycket att de är villiga att betala för den. Skillnaden är att musikern skapar kulturellt nöje och njutning medan uppfinnaren typiskt skapar någon praktisk produkt som underlättar våra liv på andra sätt. Båda har dock i princip samma mål: de vill att människor ska få ett bättre och bekvämare liv när de använder deras produkt (för varför skulle de annars köpa produkten i fråga?).
Men grundfrågan är kanske felställd. Borde vi inte fråga oss: kan artister överleva utan upphovsrätt? Kan de leva på konsertintäkter, frivilliga donationer, sponsorskap och annat? Mycket möjligt. Detta är i min mening en mycket viktig empirisk fråga men inte något som bör tas för givet. Dock finns det ju faktiskt flera exempel på hur gratisalternativ fungerar bra eller rent av bättre än kommersiella motsvarigheter. Wikipedia är ett utmärkt sådant och diverse open source-programvara är ett annat. Kan musikskapande fortleva under motsvarande former? Har tiden kommit för att förvisa John Locke till samma isolerade, tropiska ö som hans nutida namne i serien Lost fastnat på?
tisdag 5 maj 2009
Civil olydnad
Nu när det varit tyst på bloggen i ett par dagar vore det kanske på sin plats att hälla lite mer bensin på fildelningsflammorna. Eller är det brandsläckarskum jag häller? Vi får se.
År 1849 skrev Henry David Thoreau en inflytelserik artikel som behandlade civil olydnad och frågan om och när det var rätt metod att tillgripa. I korta drag är civil olydnad icke-våldsamt motstånd mot en regerings- eller ockupationsmakt och mot orättvisa eller omoraliska lagar (unjust laws). Thoreau själv var djupt kritisk mot slaveriet som pågick under 1800-talet i Amerika och mot kriget med Mexico. Han protesterade bl a genom att vägra betala skatt till en stat som godkänner slaveri och han lät sig även villigt bli fängslad med anledning av detta. Han motiverade det med:
"Under a government which imprisons unjustly, the true place for a just man is also a prison..."
Thoreau menade att en demokratisk röst för rättvisa inte alltid räcker:
"[He exhorted] people not to just wait passively for an opportunity to vote for justice, because voting for justice is as ineffective as wishing for justice; what you need to do is to actually be just. This is not to say that you have an obligation to devote your life to fighting for justice, but you do have an obligation not to commit injustice and not to give injustice your practical support."
"[Slavery] is fundamentally immoral and even if it would be difficult and expensive to stop it, it must be stopped because it is wrong."
Sedan Thoreaus tid har civil olydnad tillämpats många gånger, inte minst mot ockupations- och kolonialmakter. En av de mer kända exempel är ju självklart Gandhis protest mot det Brittiska styret av Indien men även de forna Sovietstaternas protest mot kommunismen, t ex Berlinmurens fall och Estlands självständighetskamp.
Två andra välkända exempel är Martin Luther King i USA och Nelson Mandela i Sydafrika, som kämpade för lika behandling av människor, oavsett hudfärg eller etniskt ursprung. Nyligen har även Al Gore uppmanat till civil olydnad och bojkott av nybyggandet av kolkraftverk som inte tillämpar tillräckligt bra reningsmetoder av de utsläpp som de genererar.
Klimatfrågan må av vissa anses kontroversiell men de andra fallen är idag mer eller mindre självklara exempel på när civil olydnad kan eller rent av bör förespråkas. Hur är det då med immaterialrätt (intellectual property), kan vi jämföra det rakt av med kolonialism eller apartheid? Nja, jag tror att även den mest hardcore-pro-fildelning-aktivisten skulle få svårt att likställa frågorna. Finns det kanske något "moraliskt prejudikat" i en relaterad fråga? Patent är ju också en form av IP och mycket riktigt blev det stora protester när det internationella TRIPs-avtalet var påväg att allvarligt försvåra distributionen av medicin till bl a Afrika. Men notera: protester.
Ett aktuellt, relaterat fall är t ex detta, där Indien protesterar mot Kenyas något lustiga patentlagstiftning (som inte kräver att patentet faktiskt är registrerat i landet utan kan vara registrerat i princip var som helst i världen). Även här rör det sig dock om protester och politiska påtryckningar, inte hot om att "vi ska sälja våra generiska produkter ändå", detta trots att det kan röra sig om något så livsviktigt som AIDS- eller malariamediciner.
Det finns mig veteligen ingen seriös person eller organisation som uppmanar till lagbrott i upphovsrättsfrågor. Protester utanför regeringsbyggnader eller ambassader? - Definitivt. Aktivitet och opinionsbildning på internet i form av bloggar och websidor? - Helt klart. Påtryckningar mot politiker och mot företag? - Utan tvekan. Men att bryta mot upphovsrätten, även i icke-kommersiellt syfte, är det verkligen rätt?
Jag har flera gånger hört förslaget att om en lag inte har något demokratiskt stöd i landet, så är den orättvis och det är därmed acceptabelt att bryta mot lagen i protest. I just upphovsrättsfrågan så brukar det sägas att politikerna inte hänger med och att en hel ungdomsgeneration kriminaliseras. Vi har inte råd att vänta fyra eller åtta eller 20 år på att politikerna äntligen "fattar", på att dagens ungdomar blir de som sitter vid makten och äntligen kan göra något åt saken. Så här spontant låter det onekligen rimligt. Dock ställer jag mig frågande till om detta verkligen är hållbart. Fildelande ungdomar har troligen inte tillräcklig information om vilka konsekvenser ett slopande av upphovsrätten kan få (med det är det absolut inte sagt att mediebolagen sitter på sanningen). Vilka blir de internationella reaktionerna om Sverige skulle förvandlas till ett "piraternas El Dorado"? Hur påverkas handel och Sveriges image ute i världen? Jag undrar också om det verkligen finns en tydlig majoritet i Sverige för slopandet av icke-kommersiell upphovsrätt, har ej sett någon sådan undersökning. Varför kan vi inte genom demokratiska medel rösta fram partier och politiker som stödjer fildelningslinjen? Är Harry Potter-filmerna eller Metallicas senaste album verkligen så livsnödvändiga produkter att vi inte kan låta bli att dela med oss av dem till alla, helt gratis? Riskerar vår kultur att totalt urvattnas och vissna om vi inte tar lagen i egna händer och fortsätter fildela för fulla muggar?
Till sist och åter igen - och jag kan inte poängtera detta starkt nog - när man diskuterar den här frågan måste man lära sig att separera dåliga och orättssäkera lagar som IPRED (och ev. domen mot Piratebay) med själva frågan om upphovsrättens vara eller icke vara. Jag är personligen skeptisk till ett förespråkande av upphovsrättsbrott som medel för att "tvinga fram" annorlunda affärsmodeller från mediebolagen. Ett bättre alternativ är t ex en röst på Piratpartiet (eller något annat parti som delar ens värderingar). Upphovsrätten är inte uppenbart orättvis och jag har hittils inte sett tillräckligt starka argument för att tillämpa civil olydnad i frågan.
År 1849 skrev Henry David Thoreau en inflytelserik artikel som behandlade civil olydnad och frågan om och när det var rätt metod att tillgripa. I korta drag är civil olydnad icke-våldsamt motstånd mot en regerings- eller ockupationsmakt och mot orättvisa eller omoraliska lagar (unjust laws). Thoreau själv var djupt kritisk mot slaveriet som pågick under 1800-talet i Amerika och mot kriget med Mexico. Han protesterade bl a genom att vägra betala skatt till en stat som godkänner slaveri och han lät sig även villigt bli fängslad med anledning av detta. Han motiverade det med:
"Under a government which imprisons unjustly, the true place for a just man is also a prison..."
Thoreau menade att en demokratisk röst för rättvisa inte alltid räcker:
"[He exhorted] people not to just wait passively for an opportunity to vote for justice, because voting for justice is as ineffective as wishing for justice; what you need to do is to actually be just. This is not to say that you have an obligation to devote your life to fighting for justice, but you do have an obligation not to commit injustice and not to give injustice your practical support."
"[Slavery] is fundamentally immoral and even if it would be difficult and expensive to stop it, it must be stopped because it is wrong."
Sedan Thoreaus tid har civil olydnad tillämpats många gånger, inte minst mot ockupations- och kolonialmakter. En av de mer kända exempel är ju självklart Gandhis protest mot det Brittiska styret av Indien men även de forna Sovietstaternas protest mot kommunismen, t ex Berlinmurens fall och Estlands självständighetskamp.
Två andra välkända exempel är Martin Luther King i USA och Nelson Mandela i Sydafrika, som kämpade för lika behandling av människor, oavsett hudfärg eller etniskt ursprung. Nyligen har även Al Gore uppmanat till civil olydnad och bojkott av nybyggandet av kolkraftverk som inte tillämpar tillräckligt bra reningsmetoder av de utsläpp som de genererar.
Klimatfrågan må av vissa anses kontroversiell men de andra fallen är idag mer eller mindre självklara exempel på när civil olydnad kan eller rent av bör förespråkas. Hur är det då med immaterialrätt (intellectual property), kan vi jämföra det rakt av med kolonialism eller apartheid? Nja, jag tror att även den mest hardcore-pro-fildelning-aktivisten skulle få svårt att likställa frågorna. Finns det kanske något "moraliskt prejudikat" i en relaterad fråga? Patent är ju också en form av IP och mycket riktigt blev det stora protester när det internationella TRIPs-avtalet var påväg att allvarligt försvåra distributionen av medicin till bl a Afrika. Men notera: protester.
Ett aktuellt, relaterat fall är t ex detta, där Indien protesterar mot Kenyas något lustiga patentlagstiftning (som inte kräver att patentet faktiskt är registrerat i landet utan kan vara registrerat i princip var som helst i världen). Även här rör det sig dock om protester och politiska påtryckningar, inte hot om att "vi ska sälja våra generiska produkter ändå", detta trots att det kan röra sig om något så livsviktigt som AIDS- eller malariamediciner.
Det finns mig veteligen ingen seriös person eller organisation som uppmanar till lagbrott i upphovsrättsfrågor. Protester utanför regeringsbyggnader eller ambassader? - Definitivt. Aktivitet och opinionsbildning på internet i form av bloggar och websidor? - Helt klart. Påtryckningar mot politiker och mot företag? - Utan tvekan. Men att bryta mot upphovsrätten, även i icke-kommersiellt syfte, är det verkligen rätt?
Jag har flera gånger hört förslaget att om en lag inte har något demokratiskt stöd i landet, så är den orättvis och det är därmed acceptabelt att bryta mot lagen i protest. I just upphovsrättsfrågan så brukar det sägas att politikerna inte hänger med och att en hel ungdomsgeneration kriminaliseras. Vi har inte råd att vänta fyra eller åtta eller 20 år på att politikerna äntligen "fattar", på att dagens ungdomar blir de som sitter vid makten och äntligen kan göra något åt saken. Så här spontant låter det onekligen rimligt. Dock ställer jag mig frågande till om detta verkligen är hållbart. Fildelande ungdomar har troligen inte tillräcklig information om vilka konsekvenser ett slopande av upphovsrätten kan få (med det är det absolut inte sagt att mediebolagen sitter på sanningen). Vilka blir de internationella reaktionerna om Sverige skulle förvandlas till ett "piraternas El Dorado"? Hur påverkas handel och Sveriges image ute i världen? Jag undrar också om det verkligen finns en tydlig majoritet i Sverige för slopandet av icke-kommersiell upphovsrätt, har ej sett någon sådan undersökning. Varför kan vi inte genom demokratiska medel rösta fram partier och politiker som stödjer fildelningslinjen? Är Harry Potter-filmerna eller Metallicas senaste album verkligen så livsnödvändiga produkter att vi inte kan låta bli att dela med oss av dem till alla, helt gratis? Riskerar vår kultur att totalt urvattnas och vissna om vi inte tar lagen i egna händer och fortsätter fildela för fulla muggar?
Till sist och åter igen - och jag kan inte poängtera detta starkt nog - när man diskuterar den här frågan måste man lära sig att separera dåliga och orättssäkera lagar som IPRED (och ev. domen mot Piratebay) med själva frågan om upphovsrättens vara eller icke vara. Jag är personligen skeptisk till ett förespråkande av upphovsrättsbrott som medel för att "tvinga fram" annorlunda affärsmodeller från mediebolagen. Ett bättre alternativ är t ex en röst på Piratpartiet (eller något annat parti som delar ens värderingar). Upphovsrätten är inte uppenbart orättvis och jag har hittils inte sett tillräckligt starka argument för att tillämpa civil olydnad i frågan.
onsdag 3 december 2008
söndag 9 november 2008
Förväntningar och fördomar
I slutet på en bok jag läste ut inatt utspelar sig följande scen:
En man sitter vid ett bord i ett bibliotek och läser, in kommer två unga tonårspojkar och sätter sig bredvid honom. Mannen, vars fäbless för pojkar har antytts tidigare i boken, börjar prata med den ena pojken, till slut smeker han lätt pojkens hand, hans andra hand är nu under bordet. Bokens huvudrollsinnehavare, som är bekant med mannen, sitter en bit bort och betraktar förloppet med en fascination av någon som tittar på en katastrof i vardande, och mycket riktigt så blir mannen påkommen av biblioteksvaktmästaren, som efter en utskällning ger mannen två knytnävsslag i ansiktet. Huvudrollsinnehavaren griper in och tar tag i vaktmästaren och skall återbörda knytnävsslagen då följande ord sägs av en uppskrämd vaktmästare:
"Släpp mig, kräk där. Ni kanske också är en bög, va?"
Bög? Genom hela scenen visste jag att beskyllningen pedofil skulle komma. Varför säger vaktmästaren bög och inte pedofil? Varför gör författaren såhär, vad vill han säga? Är han sexualliberal eller sexualkonservativ moralist?
Förklaringen är på samma gång både enklare och svårare, boken är Äcklet av Jean-Paul Sartre, den gavs ut 1938.
En man sitter vid ett bord i ett bibliotek och läser, in kommer två unga tonårspojkar och sätter sig bredvid honom. Mannen, vars fäbless för pojkar har antytts tidigare i boken, börjar prata med den ena pojken, till slut smeker han lätt pojkens hand, hans andra hand är nu under bordet. Bokens huvudrollsinnehavare, som är bekant med mannen, sitter en bit bort och betraktar förloppet med en fascination av någon som tittar på en katastrof i vardande, och mycket riktigt så blir mannen påkommen av biblioteksvaktmästaren, som efter en utskällning ger mannen två knytnävsslag i ansiktet. Huvudrollsinnehavaren griper in och tar tag i vaktmästaren och skall återbörda knytnävsslagen då följande ord sägs av en uppskrämd vaktmästare:
"Släpp mig, kräk där. Ni kanske också är en bög, va?"
Bög? Genom hela scenen visste jag att beskyllningen pedofil skulle komma. Varför säger vaktmästaren bög och inte pedofil? Varför gör författaren såhär, vad vill han säga? Är han sexualliberal eller sexualkonservativ moralist?
Förklaringen är på samma gång både enklare och svårare, boken är Äcklet av Jean-Paul Sartre, den gavs ut 1938.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
