När man i ljuset av valet 2010 tittar på den ett år gamla debatten kring Jimmie Åkessons islamkritiska artikel börjar man smått förstå hur SD faktiskt kunnat komma in i riksdagen.
Fredrik Malm visar prov på precis det som i princip alla andra som "tagit debatten" med SD visar prov på: fullständig brist på respekt, en oförmåga att följa enkla, logiska resonemang och en oförmåga att, i sann politikeranda, svara på direkta frågor. Hans argument består nästan uteslutande av ad hominem-attacker och referenser till hur det var för si och så många decennier sen. T o m Belinda Olsson som ju ska agera moderator är negativt och kritiskt inställd till Åkesson redan från första början. Maud Olofsson är knappast bättre och maler på om något helt annat än sakfrågan. I lektion ett på en nybörjarkurs i logik eller retorik får man lära sig att ad hominem-attacker (man attackerar personen, inte argumentet) är s k felslut (logical fallacies). Jag rekommenderar att Malm och Olofsson (och många andra politiker!) går en sådan kurs, kanske finns det någon på Komvux.
Säga vad man vill om SD eller deras lösningsförslag, men faktum är att de tar upp flera intressanta och för många människor viktiga frågor. Vilka är då dessa frågor som pga den politiska korrektheten är fullständig tabu för andra partier att ens diskutera? Vi kan dra en genomgång av några vanliga.
- Ska vi kanske ha högre s k assimileringskrav för invandrare i Sverige? Det kan röra sig om allt från ett språktest för medborgarskap till att man har obligatoriska kurser i jämställdhet för nyanlända. För ett amerikanskt medborgarskap kan t ex följande krävas:
"People applying to become citizens must satisfy certain requirements. For example, there have been requirements for applicants to have lived in the nation for five years (three if married to a U.S. citizen,) be of "good moral character" meaning no felony convictions, be of "sound mind" in the judgment of immigration officials, have knowledge of the Constitution, and be able to speak and understand English unless they're elderly or disabled."
I Sverige lämnar man in en ansökan och får den godkänd, utan någon som helst personlig kontakt med myndigheter. Är det någon som kallar USA:s konstitution eller medborgarskapsregler för främlingsfientliga eller rasistiska? Inte mig veteligen.
- Frågan om kommunalt sanktionerad könsstympning (omskärelse). Här behöver jag bara låta den eminente Christopher Hitchens föra min talan.
- Förbudet, som eventuellt är på intåg på vissa håll, att fira skolavslutning i kyrkan. För mig personligen så är avslutningarna på mellan- och högstadiet ett av om inte det finaste skolminnet från den tiden. Att fira det i aulan tar, för mig som ateist(!), bort allt vad högtidlighet och tradition heter.
Listan kan göras lång. Lärare i burka (mänsklig kontakt-fråga), inget griskött i matsalen (godtyckligt förbud-fråga), separata badtider (jämställdhetsfråga) osv osv. Jag saknar så väl svar som tunga, politiska argument inom flera frågor av denna typ (låt oss löst kalla dem "SD-frågor"). Därför efterlyser jag en seriös, sansad och rationell debatt (dvs inte nödvändigtvis med den här mannen). Detta är något som i min mening lyst med sin frånvaro i den svenska politiska diskursen.
Det hela har lett till att SD förtjänar, ironiskt nog, en plats i riksdagen. SD - ett parti som i princip helt saknar genomtänkta lösningar på våra invandringsproblem, för att inte tala om alla de andra politiska frågorna. Men de ställer likväl rätt frågor. Frågor som svenska folket vill ha svar på. Frågor som berör dem. Frågor som de funderar över i sin omedelbara vardag. Frågor som inget annat parti har kunnat ställa, diskuttera, debattera eller ens ta i med tång. Nu kommer politikerna förhoppningsvis vara tvungna att ta debatten. De kommer inte kunna ignorera och frysa ut SD för evigt, särskillt inte nu när de har en vågmästarroll. Synd bara att det är alldeles, alldeles för sent.
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
fredag 24 september 2010
torsdag 18 februari 2010
Religion, despoter och kakor
Under de senare åren har ateism vs teism-debatten pågått för fullt. Om inte så mycket i det sekulariserade Sverige så definitivt i USA och på andra håll i världen. Författare som Richard Dawkins och Christopher Hitchens har hettat upp frågan ytterligare med sina bästsäljare "The God Delusion" och "God Is Not Great", respektive. Argumenten haglar från båda sidor: religionen sprider kärlekens budskap - nej den är irrationell - men utan den inget rätt och fel - jo den är fel, den skapar krig och förödelse - osv osv. Det finns ett intressant och mycket vanligt, kanske "uppenbart" argument, som brukar framföras som försvar eller som mot-argument till de som påstår att religionen är ansvarig för 9/11-attackerna, Israel-Palestinakonflikten, korstågen osv. Man medger gärna att ja, jo, det är beklagligt att religion tolkats och används på det sättet men genast påpekar man att t ex Mao, Pol Pot, Stalin och Hitler, alla påstådda ateister, skulle i sin tur agerat utifrån ateism och därur skapat det förtryck och de folkmord de var ansvariga för. T ex här, Dawkins hos O'Reilley.
Jag har följt flera av dessa debatter och sett argumentet komma upp gång på gång. I regel avvisas det bara out of hand, utan djupare resonemang. Låt oss här då anta att ateism leder till vad det från religiöst håll ofta beskylls för; utan gud - inget rätt och fel, ingen mening med livet, allt som existerar är materia i rörelse. Nu håller jag personligen inte alls med om den slutsatsen men låt oss anta att det är så, för argumentets skull.
I fallet med religion är det tydligt att det är den religiösa övertygelsen i sig som är direkt ansvarig. Någon läser en helig, från gud nerdikterad text och agerar därefter. Det kanske står att homosexualitet ska straffas, att djur är ting och får behandlas hur som helst eller att man kommer till himmelen och möts av 72 oskulder då man självmordsbombar ett antal icke-troende. (Ok, osäker på om det senare verkligen står i koranen men övertygelsen är densamma). Drev ateismen i sig ovan nämnda diktatorer till att bedriva folkmord? Låt oss först först titta på ett tankeexperiment.
Föreställ dig att du en dag får lust att spela på lotto. Du går till en spelbutik, fyller i några siffror som råkar falla dig i smaken på en kupong och lämnar in den. En vecka senare kollar du upp dragningsresultatet och inser att något helt otroligt har inträffat: du har vunnit EN MILJON KRONOR! Du letar upp ditt kvitto, kysser det medan du dansar runt av glädje och efter några dagar har du vinstpengarna insatta på ditt konto. Nu kommer frågan, vad ska du göra med pengarna? Svenska Spel har inte uttalat sig om det, de har bara skrivit hjärtliga gratulationer till dig. Dina vänner och bekanta har en massa åsikter och förslag men vad vill du göra? Ska du köpa en fin bil? Ska du skänka pengarna till välgörenhet? Ska du vända dig till den undre världen, skaffa vapen och droger och bli stadens mest notoriske gangster?
Svaret är självklart att du bör göra det du tycker är bäst. Men är pengarna i sig, denna resurs som på ett slumpmässigt sätt hamnat i dina händer, på något sätt ansvariga? Säger pengarna något om sitt ändamål? Nej, de är helt neutrala i frågan. De inget inbyggt syfte, mening eller avsikt. Ditt beslut måste stamma från någon annan källa.
På precis samma sätt leder den ovan antagna ateistiska världsbilden till ja, godtycke. Men inte till ondska. Om objektivt rätt och fel inte existerar och om evolutionen är en ren slump så må det ge oss en aningen dyster världsbild, men det ger oss ingen grund för moraliskt agerande. Vi kan enkelt föreställa oss att människor bygger harmoniska och utopiska civilisationer fulla av lycka och välstånd, helt utan tillgång till säkra, objektiva moralregler eller värderingar. (Ja detta blir motsägelsefullt, men låt säga att vi är en yttre, objektiv betraktare som dessa människor saknar kännedom om ;) En ateist som "inte tror på nånting" ställs ändå inför ett val, alternativ A vs alternativ B. En religiös person har inte samma val. För att agera moraliskt och i enighet med sin världsbild så måste denne följa guds vilja, oavsett vad det innebär eller vilka konsekvenser det får.
Om man således accepterar de premisser som många religiösa debattörer och apologeter ger oss så följer det logiskt att varken Mao, Pol Pot, Stalin eller Hitler kunde ha agerat utifrån ateismen som sådan. You can't have your cake and eat it.
Jag har följt flera av dessa debatter och sett argumentet komma upp gång på gång. I regel avvisas det bara out of hand, utan djupare resonemang. Låt oss här då anta att ateism leder till vad det från religiöst håll ofta beskylls för; utan gud - inget rätt och fel, ingen mening med livet, allt som existerar är materia i rörelse. Nu håller jag personligen inte alls med om den slutsatsen men låt oss anta att det är så, för argumentets skull.
I fallet med religion är det tydligt att det är den religiösa övertygelsen i sig som är direkt ansvarig. Någon läser en helig, från gud nerdikterad text och agerar därefter. Det kanske står att homosexualitet ska straffas, att djur är ting och får behandlas hur som helst eller att man kommer till himmelen och möts av 72 oskulder då man självmordsbombar ett antal icke-troende. (Ok, osäker på om det senare verkligen står i koranen men övertygelsen är densamma). Drev ateismen i sig ovan nämnda diktatorer till att bedriva folkmord? Låt oss först först titta på ett tankeexperiment.
Föreställ dig att du en dag får lust att spela på lotto. Du går till en spelbutik, fyller i några siffror som råkar falla dig i smaken på en kupong och lämnar in den. En vecka senare kollar du upp dragningsresultatet och inser att något helt otroligt har inträffat: du har vunnit EN MILJON KRONOR! Du letar upp ditt kvitto, kysser det medan du dansar runt av glädje och efter några dagar har du vinstpengarna insatta på ditt konto. Nu kommer frågan, vad ska du göra med pengarna? Svenska Spel har inte uttalat sig om det, de har bara skrivit hjärtliga gratulationer till dig. Dina vänner och bekanta har en massa åsikter och förslag men vad vill du göra? Ska du köpa en fin bil? Ska du skänka pengarna till välgörenhet? Ska du vända dig till den undre världen, skaffa vapen och droger och bli stadens mest notoriske gangster?
Svaret är självklart att du bör göra det du tycker är bäst. Men är pengarna i sig, denna resurs som på ett slumpmässigt sätt hamnat i dina händer, på något sätt ansvariga? Säger pengarna något om sitt ändamål? Nej, de är helt neutrala i frågan. De inget inbyggt syfte, mening eller avsikt. Ditt beslut måste stamma från någon annan källa.
På precis samma sätt leder den ovan antagna ateistiska världsbilden till ja, godtycke. Men inte till ondska. Om objektivt rätt och fel inte existerar och om evolutionen är en ren slump så må det ge oss en aningen dyster världsbild, men det ger oss ingen grund för moraliskt agerande. Vi kan enkelt föreställa oss att människor bygger harmoniska och utopiska civilisationer fulla av lycka och välstånd, helt utan tillgång till säkra, objektiva moralregler eller värderingar. (Ja detta blir motsägelsefullt, men låt säga att vi är en yttre, objektiv betraktare som dessa människor saknar kännedom om ;) En ateist som "inte tror på nånting" ställs ändå inför ett val, alternativ A vs alternativ B. En religiös person har inte samma val. För att agera moraliskt och i enighet med sin världsbild så måste denne följa guds vilja, oavsett vad det innebär eller vilka konsekvenser det får.
Om man således accepterar de premisser som många religiösa debattörer och apologeter ger oss så följer det logiskt att varken Mao, Pol Pot, Stalin eller Hitler kunde ha agerat utifrån ateismen som sådan. You can't have your cake and eat it.
fredag 23 oktober 2009
Sluta läsa mellan, under, efter raderna
Det har troligen varit omöjligt för någon att undgå den senaste veckans debatt kring Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons omtalade artikel i Aftonbladet. Tyvärr missar de flesta som kommenterat eller uttalat sig om artikeln poängen. Ibland känns det rent av som att de inte ens läst den. Istället scrollar de till sista stycket, läser en mening och utbrister "Aha! jag visste det! Sverigedemokraterna visar sitt sanna ansikte!". Själv tycker jag artikeln är välskriven och om inte annat så väcker den välbehövlig debatt i viktig fråga.
Till att börja med, två saker. För det första så är artikeln full av faktafel men det har ju många redan visat, t ex SvD. För det andra så genomsyras delar av artikeln av "oärlig retorik". Ett exempel är när Åkesson säger "...hot sedan andra världskriget" vilket jag tolkar som att islamiseringen idag är jämförbar med det omedelbara hot som Hitler utgjorde för Europa och för världen, vilket den självklart inte är. Ett annat exempel är hur Åkesson använder de fakta han faktiskt får rätt (37% muslimer mellan 16-24 år föredrar sharialag i England) selektivt, för att få läsaren att tro att påståendena är generella och gäller muslimer i allmänhet.
Dessa (allvarliga) problem åsido så präglas Åkessons debattartikel av öppen, uttrycklig och välbehövlig islamkritik. Denna kritik ställer mig 100% bakom. Det är hög tid för att sluta dalta med världsreligionerna, inte minst med islam. Jag kan endast komma på en anledning till att islam får sådan respekt som det faktiskt får i samhället och i media, nämligen dess storlek. Endast i egenskap av sin storlek kommer det ens på fråga att vi kanske borde tillgodose vissa muslimska krav. "Jomen, det finns faktiskt si och så många miljoner muslimer, de kanske har en poäng då...". Ponera om scientologerna ville att speciella betänkligheter togs av hänsyn till deras religiösa övertygelser. Då skulle nog de flesta dra på mungiporna och avvisa det som trams. Icke så med islam. Ta slöj-frågan som exempel. Vill du bära slöja i affären eller på biblioteket är det självklart helt OK. Men vissa vill bära heltäckande slöja (niqab) i sitt yrkesutövande i skolan eller i vården. Det är väl alldeles uppenbart att en arbetsgivare har rätt att säga ifrån, utan att det för den skull räknas som diskriminering. Om jag kommer till mitt jobb som butiksbiträde med 23 ringar i näsan och spretande punkarfrisyr får jag kallt räkna med att chefen säger ifrån. Eller om jag sätter mig i klassrummet med stor keps och solglasögon. Även om jag på allvar menar att jag gör detta på religiösa grunder! Men nej, islam är som sagt för stort för att behandlas med sunt förnuft.
Religionsfrihet betyder inte frihet från kritik, i alla fall inte enligt min världsbild. Religion i allmänhet kan ofta vara skadligt och islam i synnerhet är en av de "värsta" religionerna. På många håll i världen kränks mänskliga rättigheter, kvinnor förtrycks och samhällsutveckling hämmas, allt i islams namn. Det är väl ganska självklart att vi inte vill se en liknande utveckling i Sverige, inte ens i den mildaste grad? Jag anser att religion hör hemma i den privata sfären. Religion och politiskt beslutsfattande bör hållas isär. Våra skolor och andra publika faciliteter bör förbli sekulära. Vi ska ej heller stympa småpojkar, plåga djur eller införa separata badtider på uttryckligen religiösa grunder. Ska vi göra det anser jag att vi bör vara konsekventa. Hur många utövare behöver jag för att skolan ska säg, sluta servera fisk och morötter? "Jag har en bok här där självaste Gud har diktat ner att fisken är oren och moroten kan uppfattas som fallisk symbol och därför...." Räcker 1000 st? 10,000? En miljon? Eller krävs det rent av en miljard utövare för att mina godtyckliga, medeltida, ofta primitiva och barbariska, förtryckande önskemål tillgodoses?
Det är förstås ej önskvärt att någon muslim ska känna sig personligen påhoppad eller utpekad. Åkesson borde varit tydlig med att det är islamiseringen och inte de enskilda muslimerna som man är orolig för (i alla fall är jag personligen det). Man kan även se det som beklagligt att islamkritiken ska behöva komma från ett litet främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna, men eftersom ingen annan vågar ta tag i denna "politiskt inkorrekta" fråga får man vara glad för att åtminstone Åkesson tar upp den, och väcker nån form av debatt. Jag ser faktiskt inga exempel på "hets" eller påhopp i artikeln. Tvärt om, med (mycket) bättre faktaresearch och aningen nertonad retorik hade artikeln kunnat vara skriven av vilken framstående ateist som helst. Jag misstänker dock att människor har problem med att läsa en text för vad den är, utan de "läser mellan raderna" eller tänker "jomen, Sverigedemokraterna är främlingsfientliga alltså måste de mena si och så". Om Åkesson hade skrivit om rosa, skuttande kaniner med ludna öron skulle säkert flera lyckas tolka det negativt och rasistiskt.
Om det är faktafelen som människor har problem med så förstår jag dem, och håller med. Men om det är själva islam- och religionskritiken och kritiken av det inflytande som islam får i vårt samhälle man vänder sig mot så ställer jag mig 100% bakom Åkesson.
Slutligen så är det inte invandringen som är problemet, utan islamiseringen. Människor bör få röra sig fritt och söka arbete där de vill, och vid behov, söka asyl och skydd i de fall då deras hemland inte kan tillgodose dessa grundläggande behov. Men detta handlade ju inte ens Åkessons artikel om. Om jag själv får "läsa mellan raderna" litet så ser jag det såhär: Åkesson har identifierat ett verkligt problem i samhället. Vad han misslyckats med är att presentera en fungerande, human lösning. Spänningen ligger inte mellan "skumma muslimer från Långtbortistan" och "oss hederliga svenskar". Den ligger snarare mellan religion i allmänhet, islam i synnerhet och vanligt, rimligt, mänskligt sunt förnuft. Om islamiseringen av samhället är vårt största utrikespolitiska hot så är ett främlingsfientligt, nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna det största inrikespolitiska hotet.
Till att börja med, två saker. För det första så är artikeln full av faktafel men det har ju många redan visat, t ex SvD. För det andra så genomsyras delar av artikeln av "oärlig retorik". Ett exempel är när Åkesson säger "...hot sedan andra världskriget" vilket jag tolkar som att islamiseringen idag är jämförbar med det omedelbara hot som Hitler utgjorde för Europa och för världen, vilket den självklart inte är. Ett annat exempel är hur Åkesson använder de fakta han faktiskt får rätt (37% muslimer mellan 16-24 år föredrar sharialag i England) selektivt, för att få läsaren att tro att påståendena är generella och gäller muslimer i allmänhet.
Dessa (allvarliga) problem åsido så präglas Åkessons debattartikel av öppen, uttrycklig och välbehövlig islamkritik. Denna kritik ställer mig 100% bakom. Det är hög tid för att sluta dalta med världsreligionerna, inte minst med islam. Jag kan endast komma på en anledning till att islam får sådan respekt som det faktiskt får i samhället och i media, nämligen dess storlek. Endast i egenskap av sin storlek kommer det ens på fråga att vi kanske borde tillgodose vissa muslimska krav. "Jomen, det finns faktiskt si och så många miljoner muslimer, de kanske har en poäng då...". Ponera om scientologerna ville att speciella betänkligheter togs av hänsyn till deras religiösa övertygelser. Då skulle nog de flesta dra på mungiporna och avvisa det som trams. Icke så med islam. Ta slöj-frågan som exempel. Vill du bära slöja i affären eller på biblioteket är det självklart helt OK. Men vissa vill bära heltäckande slöja (niqab) i sitt yrkesutövande i skolan eller i vården. Det är väl alldeles uppenbart att en arbetsgivare har rätt att säga ifrån, utan att det för den skull räknas som diskriminering. Om jag kommer till mitt jobb som butiksbiträde med 23 ringar i näsan och spretande punkarfrisyr får jag kallt räkna med att chefen säger ifrån. Eller om jag sätter mig i klassrummet med stor keps och solglasögon. Även om jag på allvar menar att jag gör detta på religiösa grunder! Men nej, islam är som sagt för stort för att behandlas med sunt förnuft.
Religionsfrihet betyder inte frihet från kritik, i alla fall inte enligt min världsbild. Religion i allmänhet kan ofta vara skadligt och islam i synnerhet är en av de "värsta" religionerna. På många håll i världen kränks mänskliga rättigheter, kvinnor förtrycks och samhällsutveckling hämmas, allt i islams namn. Det är väl ganska självklart att vi inte vill se en liknande utveckling i Sverige, inte ens i den mildaste grad? Jag anser att religion hör hemma i den privata sfären. Religion och politiskt beslutsfattande bör hållas isär. Våra skolor och andra publika faciliteter bör förbli sekulära. Vi ska ej heller stympa småpojkar, plåga djur eller införa separata badtider på uttryckligen religiösa grunder. Ska vi göra det anser jag att vi bör vara konsekventa. Hur många utövare behöver jag för att skolan ska säg, sluta servera fisk och morötter? "Jag har en bok här där självaste Gud har diktat ner att fisken är oren och moroten kan uppfattas som fallisk symbol och därför...." Räcker 1000 st? 10,000? En miljon? Eller krävs det rent av en miljard utövare för att mina godtyckliga, medeltida, ofta primitiva och barbariska, förtryckande önskemål tillgodoses?
Det är förstås ej önskvärt att någon muslim ska känna sig personligen påhoppad eller utpekad. Åkesson borde varit tydlig med att det är islamiseringen och inte de enskilda muslimerna som man är orolig för (i alla fall är jag personligen det). Man kan även se det som beklagligt att islamkritiken ska behöva komma från ett litet främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna, men eftersom ingen annan vågar ta tag i denna "politiskt inkorrekta" fråga får man vara glad för att åtminstone Åkesson tar upp den, och väcker nån form av debatt. Jag ser faktiskt inga exempel på "hets" eller påhopp i artikeln. Tvärt om, med (mycket) bättre faktaresearch och aningen nertonad retorik hade artikeln kunnat vara skriven av vilken framstående ateist som helst. Jag misstänker dock att människor har problem med att läsa en text för vad den är, utan de "läser mellan raderna" eller tänker "jomen, Sverigedemokraterna är främlingsfientliga alltså måste de mena si och så". Om Åkesson hade skrivit om rosa, skuttande kaniner med ludna öron skulle säkert flera lyckas tolka det negativt och rasistiskt.
Om det är faktafelen som människor har problem med så förstår jag dem, och håller med. Men om det är själva islam- och religionskritiken och kritiken av det inflytande som islam får i vårt samhälle man vänder sig mot så ställer jag mig 100% bakom Åkesson.
Slutligen så är det inte invandringen som är problemet, utan islamiseringen. Människor bör få röra sig fritt och söka arbete där de vill, och vid behov, söka asyl och skydd i de fall då deras hemland inte kan tillgodose dessa grundläggande behov. Men detta handlade ju inte ens Åkessons artikel om. Om jag själv får "läsa mellan raderna" litet så ser jag det såhär: Åkesson har identifierat ett verkligt problem i samhället. Vad han misslyckats med är att presentera en fungerande, human lösning. Spänningen ligger inte mellan "skumma muslimer från Långtbortistan" och "oss hederliga svenskar". Den ligger snarare mellan religion i allmänhet, islam i synnerhet och vanligt, rimligt, mänskligt sunt förnuft. Om islamiseringen av samhället är vårt största utrikespolitiska hot så är ett främlingsfientligt, nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna det största inrikespolitiska hotet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
