söndag 9 november 2008
Lägg ner!
lördag 8 november 2008
HAX om homoäktenskapslagen
torsdag 6 november 2008
Objektiva SVT
fredag 24 oktober 2008
Bodström pratar moral, och Edgren nyspråk
Jag har nyss lyssnat på en människa berätta om hur hans mångåriga förhållande fortfarande frodas trots 10 års åldersskillnad och trots att motparten var under 15 då de träffades. Hade de konsumerat förhållandet innan istället för efter 15-årsdagen (som i detta fallet) hade han i Thomas Bodströms ögon varit en våldtäktsman som förtjänat minst 2 års fängelse. Bodström tycker att domstolen applicerar moral på flickans handlingar, att den tycker att hon får skylla sig själv då hon redan hade haft sex, men utan att själv ha läst domen så tyder de uppgifter som framkommit att brottet består i en enda sak, åldersskillnaden mellan flickan och mannen.
Att domstolen dömer för sexuellt utnyttjande betyder att inget våld eller sexuellt tvång förekommit mellan mannen och flickan. För detta talar också att träffarna skett vid upprepade tillfällen.
Ingenstans står det om åldern på flickans tidigare partner, antingen är han under 15, eller såpass nära 15 att han fått lov att ha sex med en flicka under 15 utan att väcka Mammans eller åklagarens vrede.
Mamman är också den som har "väldigt svårt att förstå domen".
Det som publicerats av flickans berättelse är:
"I förhör har flickan sagt att hon inte ville ha sex med sin tränare, och att hon tyckte det var obehagligt, men att hon gjorde det av rädsla för vad han skulle göra om hon sa nej.
Till slut sa hon dock nej, och då slapp hon." (min kursivering)
Hade mannen haft exakt samma relation med en sexuellt aktiv flicka äldre än 15 hade han gått fri, nu hade han det med en sexuellt aktiv flicka under 15. Mannen är korkad och får skylla sig själv, han borde vetat bättre, och borde inte tagit initiav till sex (det står ingenstans att mannen initierade, men man får anta att det är så), men det visar på absurditeten i lagen där Bodström vill att samma beteende med ett par månaders mellanrum skall vara straffritt i det ena fallet, och generera 2+ års fängelse i det andra. För att slutligen bevisa Bodströms KristECPATifierade budskap har vi denna åldersmoralistiska tankevurpa:
"– När vi genomförde lagändringen var det aldrig tal om att en 37-årig man skulle kunna ha samlag med en 14-årig flicka men ändå inte dömas för våldtäkt av barn. Den här domen visar behovet av en ordentlig utvärdering."
Det nämns inget om tvång, inget om våld, inget om utnyttjande, bara "samlag". Frivilligt, roligt, härligt, spännande? Det spelar ingen roll, det är våldtäkt! Det där är ren moralism, det där är att förvägra vissa unga tonåringars sexualitet.
För att ytterligare förvirra det hela publiceras en krönika där Monika Edgren fullständigt bortser från det faktum att det inte blivit en rättsak överhuvudtaget om flickan varit över 15, och det hade inte varit betecknat som våldtäkt innan 2005 då den nya lagen trädde ikraft. Edgren har med nyspråkets hjälp förvirrat sig själv in i genusvetenskapens ologiska virrvarr, där endast hennes likar hittar.
torsdag 23 oktober 2008
Sexual Newspeak
Flicka har sex med ung man, inget åtal.
Flicka har sex med äldre man, åtal för våldtäkt, dom för sexuellt utnyttjande av barn.
Slutsats: Åldersnormativ syn på sexuella kontakter.
Önskad åtgärd av intervjuobjekt: Strängare straff, tydligare lag, allt umgänge mellan 15+ och 15- är alltid våldtäkt oavsett bakgrund och händelseförlopp
Min kommentar: Moralism leder till nyspråk, leder till dåliga åtal, leder till urvattning av begreppet våldtäkt, till men för alla drabbade.
måndag 20 oktober 2008
En bjälke i ögat
Djurens Rätt är en organisation vars olustiga agenda om att ge djuren rättigheter utan motsvarande skyldigheter går vidare. Nu har dårarna anklagat en förskola i Norrlands inland för att dels lära barn att döda djur, och dels att de disneyfierar djuren genom att leksaksälgen barnen får "öppna" innehåller bullar och inte tarmar, blod och annat skojsigt.
Naturligtvis är den största syndaren inom anthropomorphiseringen i Sverige just Djurens rätt, se t.ex. deras pågående propaganda-attack mot skolorna i landet där det värnas om "hönsmammor" och där "Djurens Rätt kräver en barnkonvention, med rättigheter som gäller alla ungar, inte bara våra egna".
När Djurens Rätt inte försöker indoktrinera barn gillar de att hetsa mot sexuella minoriteter, där man "måste betrakta dessa människor som sexualbrottslingar", jag antar Djurens Rätt vill ställa dem på samma nivå som utövande pedofiler, för vi har ju lärt oss att djur är barn, med samma rättigheter som dem, och att vi då inte kan gå med på att de blir "sexuellt utnyttjade". Det måste vara väldigt bekvämt för Djurens Rätt att peka finger, gå på populistiska känsloargument, och ignorera seriös forskning som konstaterar att antal fall där djur skadade av lagligt zoofilt umgänge (däri räknas inte Zoosadism, vilket är olagligt) räknas i ental per år.
Alexandra Leijonhufvud och hennes hejdukar är enfaldiga och farliga människor.
Den tunna linjen mellan storhet och vansinne
"I'm in a good mood, at work from early in the day until evening - a little pamphlet on music is keeping my fingers occupied - my digestion is that of a demigod, I sleep despite the coaches rattling by at night"
måndag 22 september 2008
Vänstern och Nazismen
Godwins lag säger att en internetdiskussion, ”oavsett ämne, förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister”. Detta bör förvisso gälla de flesta ämnen då sannolikheten att X kommer på tal bör närma sig ett ju längre diskussionen pågår. När det gäller radikalvänstern och deras agerande så känns denna koppling allt oftare oundviklig.
Få kan ha missat ”den fredliga” demonstrationen som anordnades som ett led i vänsterns European Social Forum, ESF. Denna gång var det Malmö som förärats nöjet att hysa vänsterns plundringståg. I relation till evenemanget intervjuas John Zerzan i DN Kultur, antiglobalist och miljöradikal vars grundtes verkar vara att ”all utveckling är av ondo”.
Zerzan har av någon outgrundlig anledning tydligen blivit en förgrundsgestalt inom denna rörelse. Om det är hans förespråkande av en återgång till bondesamhället eller hans idéer kring ”avteknifiering” och "de-urbanisering" som lockar folk att följa honom, eller om det är andra genomtänkta idéer som ligger till grund för hans påstådda status framgår inte av artikeln.
DN kultur, som närmast kan ses som vänsterns högborg bland de större tidsskrifterna bland gammelmedia, sluter föga förvånande upp bakom tankegångarna hos Zerzan och journalisten Thomas Anderberg proklamerar rakryggat att miljöproblemen kräver ”drakoniska lösningar”. Vad för drakoniska lösningar som Anderberg skulle vilja se framgår naturligtvis inte, eftersom artikeln inte handlar om honom, men han skall självklart ha stilpoäng för att han lyckas klämma in denna objektiva, och allmänt vedertagna åsikt.
Stenkastarvänstern och troglodytåtergångsförespråkare som John Zerzan manifisterar genom varje uttalande och handling att de i princip är så långt åt vänster att de går hand i hand med extremhögern och nazismens idéföreställningar. Självklart är detta en främmande koppling för vänstern, då de ju "bara vill att alla ska ha det lika bra", så länge ”bra” är definierat utifrån den värdegrund som vänstern förespråkar förstås. Om ”bra” sedan uppnås genom att man förstör egendom, misshandlar, eller med våld och tvångsmetoder förmedlar sina åsikter, det är mindre nogräknat.
Vänsterförespråkarna gör å andra sidan inte detta av ren och skär illvilja. Innerst inne vill de faktiskt bara uppnå ”det större goda”. De ser sig, utan att de förmodligen har sinnesnärvaro eller insikt nog att erkänna det för sig själva, som den överlägsna rasen med den överlägsna ideologin som har den slutgiltiga lösningen på alla världens problem.
Det är inte alltför länge sedan en liten mustaschprydd man genom manipulation, våld och förtryck fick med sig en hel nation på liknande grunder. Och trots att Marx utspel kring den väpnade kampen tonats ned officiellt inom avgrundsvänstern på senare år så är det tydligt att våldet och övertygelsen kring den egna ideologins suveränitet för dessa rättshaverister rättfärdigar förstörelse och våld, för att uppnå det som nazismen lyckligtvis aldrig klarade av.
fredag 19 september 2008
Kulturmisären
"är det verkligen bra att det säljs böcker på ICA? Är 99% beläggning alltid bra? Är det alltid bra att det blir fler jobb i kultursektorn? Jag svarar mig själv och säger: vi får aldrig lägga ut sådana fakta utan reflektion: Det beror på vilka böcker, vilka pjäser, vilka jobb."
Oscarson har nu bemödat sig med att försöka svara på lite av den massiva kritik som riktas mot hennes elitistiska samhällsbild. Utöver detta försöker hon sig även på konststycket att gå till motattack:
"För den nyliberala kulturrevolutionen - som Fredrik Segerfeldt från tankesmedjan Den Nya Välfärden gjort sig till en inte helt välformulerad talesman för - är det allt överskuggande målet att värna den fria marknaden."
Johan Ingerö visar på ett formidabelt sätt att Oscarson själv, i bästa fall, kan ses som en välformulerad talesman, men under inga förutsättningar en välgenomtänkt sådan, för den kulturfascism hon förespråkar.
Ett måste att läsa.