Monica Green på sin spets

Den i bloggosfären snart kultförklarade socialdemokraten Monica Green, sviktar aldrig när det kommer till kreativa analyser i sin blogg.

Nu senast har Green vässat pennan och skrivit ett par rader om den i dagarna så aktuella aftonbladet-Israelhistorien.

"När Donald Boström i Aftonbladet ställde frågor på sin spets ..." skriver Green.

Personligen undrar jag lite vad var det för frågor som Monica Green anser att Donald Boström ställde på sin spets i och med sin artikel i aftonbladet?

Var det frågor som att den israeliska militären systematiskt kidnappar folk, mördar dem, skär ut organen, flyger över organen till USA och säljer på den svarta marknaden, syr ihop den lemlästade kroppen, kör tillbaks och dumpar den mitt på gatan?

Om Monica Green nu, av någon outgrundlig anledning faktiskt anser att frågan som ställdes på sin spets var att israelisk militär systematiskt kidnappar, mördar, skär upp, plockar ut organ, säljer dessa syr ihop och sen kör tillbaks kroppen och dumpar den mitt på gatan, så undrar jag i mitt stilla sinne, vilken tänkande individ som ansåg det vara en fråga från början som behövde ställas på sin spets?

För om vi nu ponerar att Monica Green faktiskt var medlem i en organisation, och tillika världens näst största militärmakt, som levde på att just kidnappa, mörda, skära upp, plocka ur organ och sälja dessa vidare på "den svarta marknaden", varför Monica Green, varför skulle du lämna tillbaks den lemlästade kroppen? Ökar inte det risken för exponering, och risken för att denna så lukrativa bransch avslöjas?

En stilla undran infinner sig också kring varför dessa organförsäljare tar risken och besväret att frakta ut alla organ till USA när det samtidigt råder organbrist i Israel. Borde det inte vara lite smidigare att sälja till någon av alla människorna med organbehov inom landet?

Men varför skulle den massmördande totalt ohumana israeliska militären, som dödar palestinska barn för att dricka deras blod, faktiskt vara så smarta att de istället gjorde sig av med liken? Nej, så smarta är dom inte....

Vad som däremot ställdes på sin spets var frågan kring varför en artikel, baserat på hörsägen, från en händelse 1992, publicerades över huvud taget?

Även frågan kring journalistisk kvalité ställdes på sin spets.

Andra tyckte att det var frågan kring Lindeborgs varande eller icke varande som kulturchef som ställdes på sin spets.

Gemensamt för alla dessa frågor är att ingen av dem är vad Monica Green lyckas ta upp, och ställa på sin spets...

"Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner"

DN: "Israel intensifierar de diplomatiska attackerna. Landets UD meddelade i går att det ska skicka en skarp officiell protest till Sverige om handläggningen av en artikel om israelisk organhandel i Aftonbladet."

Aftonbladet är en skräptidning, det vet vi sen gammalt. Men även skräptidningar med världsfrånvända kvasiintellektuella reportrar måste få tycka vad de vill. Det är därför vi har YGL och TF. Pressfrihet innebär därför inte "att publicera sanningen och inte lögner" som Israels utrikesminister Avigdor Lieberman felaktigt fått intrycket av. Den innebär att folk får uttrycka sina åsikter, oavsett hur idiotiska de än må tänkas vara. Men det som Jan Hellin glömmer i sitt försök att agera någon sorts yttrandefrihetens apostel i sitt brandtal för Aftonbladets publicering av den antisemitiska artikeln , så ger oss yttrandefriheten också rätten att kritisera dessa tafatta försök till journalistik. Bloggen Bent sammanfattar det hela ypperligt:

"Yttrandefrihet innebär att du ska få säga precis vad du vill, men yttrandefriheten betyder också att du riskerar att få en hink ruttna tomater slängd på dig för det du säger – verbalt sett förstås. Alla har rätt att säga precis vad de tycker om Aftonbladets ständiga försök att bedriva antijudisk propaganda, istället för att kritisera Israel som stat."