Vänstern och Nazismen

Godwins lag säger att en internetdiskussion, ”oavsett ämne, förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister”. Detta bör förvisso gälla de flesta ämnen då sannolikheten att X kommer på tal bör närma sig ett ju längre diskussionen pågår. När det gäller radikalvänstern och deras agerande så känns denna koppling allt oftare oundviklig.

Få kan ha missat ”den fredliga” demonstrationen som anordnades som ett led i vänsterns European Social Forum, ESF. Denna gång var det Malmö som förärats nöjet att hysa vänsterns plundringståg. I relation till evenemanget intervjuas John Zerzan i DN Kultur, antiglobalist och miljöradikal vars grundtes verkar vara att ”all utveckling är av ondo”. 

Zerzan har av någon outgrundlig anledning tydligen blivit en förgrundsgestalt inom denna rörelse. Om det är hans förespråkande av en återgång till bondesamhället eller hans idéer kring ”avteknifiering” och "de-urbanisering" som lockar folk att följa honom, eller om det är andra genomtänkta idéer som ligger till grund för hans påstådda status framgår inte av artikeln.

DN kultur, som närmast kan ses som vänsterns högborg bland de större tidsskrifterna bland gammelmedia, sluter föga förvånande upp bakom tankegångarna hos Zerzan och journalisten Thomas Anderberg proklamerar rakryggat att miljöproblemen kräver ”drakoniska lösningar”. Vad för drakoniska lösningar som Anderberg skulle vilja se framgår naturligtvis inte, eftersom artikeln inte handlar om honom, men han skall självklart ha stilpoäng för att han lyckas klämma in denna objektiva, och allmänt vedertagna åsikt. 

Stenkastarvänstern och troglodytåtergångsförespråkare som John Zerzan manifisterar genom varje uttalande och handling att de i princip är så långt åt vänster att de går hand i hand med extremhögern och nazismens idéföreställningar. Självklart är detta en främmande koppling för vänstern, då de ju "bara vill att alla ska ha det lika bra", så länge ”bra” är definierat utifrån den värdegrund som vänstern förespråkar förstås. Om ”bra” sedan uppnås genom att man förstör egendom, misshandlar, eller med våld och tvångsmetoder förmedlar sina åsikter, det är mindre nogräknat.

Vänsterförespråkarna gör å andra sidan inte detta av ren och skär illvilja. Innerst inne vill de faktiskt bara uppnå ”det större goda”. De ser sig, utan att de förmodligen har sinnesnärvaro eller insikt nog att erkänna det för sig själva, som den överlägsna rasen med den överlägsna ideologin som har den slutgiltiga lösningen på alla världens problem. 

Det är inte alltför länge sedan en liten mustaschprydd man genom manipulation, våld och förtryck fick med sig en hel nation på liknande grunder. Och trots att Marx utspel kring den väpnade kampen tonats ned officiellt inom avgrundsvänstern på senare år så är det tydligt att våldet och övertygelsen kring den egna ideologins suveränitet för dessa rättshaverister rättfärdigar förstörelse och våld, för att uppnå det som nazismen lyckligtvis aldrig klarade av.

Kulturmisären

Skuggutredningen.se är basen för Orionteaterns "Konstnärliga Ledare" Stina Oscarson och dennes alternativa kulturutredningsblogg. Där skriver hon bland annat om vilka som bör inneha privilegiet att definiera "bra kultur" och ställer sig frågan:

"är det verkligen bra att det säljs böcker på ICA? Är 99% beläggning alltid bra? Är det alltid bra att det blir fler jobb i kultursektorn? Jag svarar mig själv och säger: vi får aldrig lägga ut sådana fakta utan reflektion: Det beror på vilka böcker, vilka pjäser, vilka jobb."

Oscarson har nu bemödat sig med att försöka svara på lite av den massiva kritik som riktas mot hennes elitistiska samhällsbild. Utöver detta försöker hon sig även på konststycket att gå till motattack:

"För den nyliberala kulturrevolutionen - som Fredrik Segerfeldt från tankesmedjan Den Nya Välfärden gjort sig till en inte helt välformulerad talesman för - är det allt överskuggande målet att värna den fria marknaden."

Johan Ingerö visar på ett formidabelt sätt att Oscarson själv, i bästa fall, kan ses som en välformulerad talesman, men under inga förutsättningar en välgenomtänkt sådan, för den kulturfascism hon förespråkar.
Ett måste att läsa.

Kreditkrisdöden

Finanskrisen har, ganska naturligt, varit det mest omdiskuterade ämnet de senaste dagarna. Alla frågar sig hur krisen kunde hända. Oavsett orsak så har nu skarpsinta analytiker kommit fram till revolutionerande slutsatser (ca 30 sekunder in i inslaget) kring hur kreditmarknaden kommer att se ut i framtiden! Att ingen tänkt på detta tidigare...

Flickor+Pojkar=Matte

Idag ger vi oss på jämställdheten. 

SvD publicerade i juli en kort men koncis artikel angående pojkar och flickors matematikkunskaper. Källkritiken är som vanligt suverän i gammelmedia. Läs en suverän sågning av "forskarna" bakom artiklen.

Aftonbladet snaskar vidare

The Land of the Free

De flesta har väl någon gång lekt med tanken att vara kung i sitt eget land, men troligen är det vanligare hos de som känner att de åsiktsmässigt står långt från genomsnittsinvånaren i hemlandet. Förr kunde dessa personer emigrera dit få eller inga kunde förhindra dem att leva som de ville, men vart skall sådana personer ta vägen idag då alla landområde ner till minsta sten är tagna i anspråk av existerande stater?

Några få har försökt att skapa sig ett land ur havet, Sealand är kanske det mesta kända, ett "land" som PirateBay faktiskt försökte köpa 2007. Hittills är Minerva det enda projekt som kommit ur planeringsstadiet för ett land styrt av libertarianska principer. Tag ett stycke undervattensrev på internationellt vatten, dumpa massvis med sand och förkunna att ett nytt land skapats. Det var den lätta biten. Då det inte fanns någon som var villig att försvara landet så intog Tonga ön tämligen omgående, och regeringen drevs i "exil".

Inom Science Fiction finns det en stark libertariansk ådra, och det är enkelt att hitta ideér och samhällen att sympatisera med, men några direkta paralleller till Minerva-projektet och dess föregångare och efterträdare har jag svårt att komma på, även om jag är säker på att de finns. Tittar vi istället på datorspel så har vi ju förra årets stora succé BioShock, vars dystopiska undervattensstad hämtar mycket inspiration från Rands tankar, nyheten om att spelet nu skall bli film är välkommet, för även om det libertarinska samhälle som porträtteras i BioShock inte är särskilt smickrande, så välkomnar väl vi stackars klassiska liberaler varje uppmärksammande av våra idéer. There's no such thing as bad publicity.

Offentlighetsmisären

Pressombudsmannen Yrsa Stenius brillierar i dagens SVD när hon kommenterar att polisens förundersökning om arbogamorden finns tillgänglig på fildelningssiten The Pirate Bay. 

Förundersökningar är offentliga handlingar som således finns att tillgå för gemene man. Detta mot ett självkostnadspris på 100:-. Att rätten inte valt att censurera obduktionsbilderna på de två mördade barnen innan de offentliggjorde förundersökningen är visserligen något som kan diskuteras, men det är inte den utgångspunkten Yrsa väljer att ta. Istället säger hon följande: 

"– De [Pirate Bay] gör inte det fria ordet någon tjänst genom att lägga ut det här. Det är klart att politikerna inte kommer att sitta overksamma om precis vad som helst som är offentligt också publiceras."

Med andra ord: Yrsa anser att folk ska ge fan i att använda offentligt material offentligt....

Lösningen på "problemet" handlar självklart inte om att  säkerställa kompetensen hos jurister och nämndemän. Istället hotas det med förbud och censur; och  här håller jag faktiskt med Yrsa. Politikerna kommer inte sitta overksamma när dörren nu öppnats för ytterliggare censur och statskontroll.

 

 

Bloggdöden

Via HAX lär vi oss följande idag: 

"Nu har EU-parlamentet släppt den slutliga utskottstexten för rapporten om Mediekoncentration i EU – som även handlar om internet och bloggarna.

Även om man lindar in det – och även om man strukit det stycke som i klartext talar om registrering av bloggare – så medför det förslag som läggs fram att man måste ha någon form avregistrering av bloggarna, för att beslutspunkterna över huvud taget skall kunna förverkligas.

Detta kommer att omöjliggöra anonymt bloggande."

Ja, vad ska man säga. Paternalismen och det annalkande Orwellsamhället rör sig med oförtruten kraft framåt och skövlar bort de resterande "problem" som återstår innan det totalitära övervakningssamhället äntligen kan slå sina klor i oss. Varför tänka själv när det finns högutbildade politiker som bättre vet hur vi bör leva, vad vi bör äta, och hur vi bör fördela vår föräldraledighet. Detta för att nämna endast en liten bråkdel av alla genomtänkta förslag som på bred front presenteras för att hjälpa oss stackare bland gräsrötterna att styra våra liv, som vi uppenbarligen själva är oförmögna till. Allt enligt den samlade politiska eliten.

Heal the world, make it a better place.

Världsbanken har presenterat sin reviderade rapport kring fattigdomstalen mellan 1981-2005 i världen med namnet: “The developing world is poorer than we thought, but no less successful in the fight against poverty”

Rapportens rubrik syftar till att man 1981 hade fler fattiga än tidigare beräknat samtidigt som fattigdomen mellan 1981-2005 de facto minskat med tidigare uppskattade siffror.

Trots att världens befolkning har ökat med ca 2 miljarder människor under dessa år har antalet som lever på, eller under fattigdomsgränsen, minskat med 500 miljoner människor, från 1,9 miljarder till 1,4 miljarder.

"At this rate, the developing world as a whole is on track for attaining the first Millennium Development Goal of halving the 1990 poverty rate by 2015."

Det bör inte ta lång tid innan det första bloginlägget från vänsterhåll dyker upp som kritiserar den minskade fattigdomen i världen. Kan vi vänta oss en rubrik i stil med "Fattigdomen kanske minskar, men pengar är inte allt!" kanske?

Turistdöden

Turism kan definieras som en exportindustri som förmedlar inhemska tjänster, och erfarenheter av inhemska resurser till utländska konsumenter, i gengäld mot utländsk valuta. Istället för att stanna hemma och importera varor och tjänster så besöker turister det exporterande landet för att uppleva saker och genomföra aktiviteter på plats. Turisternas utgifter bidrar därmed direkt till den inhemska ekonomin i värdlandet genom de företag och aktiviteter som tillhandahåller de produkter och tjänster som möter turisternas efterfrågan.

Turistnäringen bidrar genom sitt resursutnyttjande till ytterligare stimulans av den inhemska ekonomin. Dessa resurser – i form av pengar – skapar direkta intäkter till staten, och genom multiplikatoreffekter skapas högre försäljningsvolymer, fler jobb och ökade inkomster för lokalbefolkningen.

Att mäta turismens påverkan i en given ekonomi är relativt enkelt. Precis som ett företag, en bank eller ett jordbruk så genererar turismen finansiella flöden för varje given turistattraktion. Dessa finansiella flöden begränsas inte till den givna attraktionen utan rör sig även till relaterade sektorer i ekonomin. Dessa flöden stimulerar försäljning, produktion, arbetskraft samt ekonomisk tillväxt.

Förutom dessa konkreta, direkta ekonomiska effekter av turismen, så kan turismen också bidra till en långsiktig ekonomisk utveckling för det givna landet. Om turistsektorn är sammanlänkad med andra sektorer i samhället (vilket allt som oftast är fallet) så kan turistindustrins expansion bidra till expansion även för dessa andra sektorer.

Ovanstående förklaring av elementära ekonomiska samband kan vara en bra grund att vara medveten om innan man läser den fantastiska recension av boken ”Välkommen till paradiset” som Kajsa Ekis Ekman på DN levererar. För i den recensionen ignoreras dessa fakta konsekvent.

Kajsa Ekis Ekman är nämligen av åsikten att turism är av ondo. 

” Frågan är inte varför folk reser utan varför detta är tillåtet!”

De som delar Kajsa Ekis Ekmans samt författaren Jenny Dielemans åsikter kommer ha invändningar mot ovanstående fakta och bortse från att länder som Thailand, Kuba, Vietnam, Korea, Sverige, Frankrike etc. i mångt och mycket är beroende av sin turistindustri; att i vissa av dessa länder är turismen den enskilt största inkomstkällan för en majoritet av befolkningen och således för samhället som helhet. 

Invändningarna som dessa förbudsivrare och elitister kommer att framhålla mot ovanstående är att ”pengar faktiskt inte är allt som räknas”. En sådan kommentar är enkel att yttra för den vars problem uppenbarligen inte handlar om brist på pengar. För många andra individer i världen hade brist på likvida medel dock varit en skrämmande realitet, om det inte vore för just turismen.

”Men exploateringen då, vi exploaterar ju dessa stackare och utnyttjar dem som våra slavar!!” blir nästa invändning. Eller: ”Turismen är en typ av kolonialism – men turismen kan av flera skäl inte se detta” som Ekman skriver i sin recension.

Vad Ekman med flera här gladligen förtränger är att interaktion människor och kulturer emellan sker, och har så gjort, sedan Lucy bestämde sig för att gå på två ben. Vi påverkar varandra genom denna interaktion, och just tack vare, och inte trots denna interaktion, så är världen en bättre plats idag än den någonsin varit.  

Frågan är, precis som Ekman skriver, inte varför folk reser, utan varför lösningen från vänstern alltid är regleringar, lagar och förbud?